Morning has broken
"Effektiv vid lindrig oro och tillfälliga insomningsbesvär" MY ASSSS!
Men helgen, helgen. I fredags firades Frida för 19-årsdag och student007, himla trevlans. Och kvällen spenderades med Emma och Ida för mycket nostalgi och lite översovning. Och det obligatoriska klockan 3-flummet.
Oboy-frukost imorse och sen till farmor för födelsedagsfirande och sen hem för ombyte och presentletning och sen bar det av till Ovanåkers kyrka för döpandet av Ammi Camilla Söder. Det är nåt med kyrkor som är så tryggt och skrämmande på samma gång. Finns det något ställe där så många minnen av fullständig lycka och sorg kan inhysas på så lite plats? Dopfika och jag kanske bröt lårbenshalsen när jag hoppade studsmatta.
Sen mötte jag upp med Anna för att prata lite om det som hänt, som de flesta säkert vet vad, och annat. Kom hem och pluggade mitt ass off i någon timme vilket var tämligen drygt, men nödvändigt. Det är galet vad mycket jag känner att jag har kvar.
Senare ringde dock Ida och räddade mig ur apatin så hon, jag, Emma och Chril åkte till Max och tillbaka och nu har jag suttit här och pluggat i...vaddå, 3-4 timmar?
Solen gick upp nyss och om 45 minuter börjar Postis Per på 4an. Lätt värt.
Men helgen, helgen. I fredags firades Frida för 19-årsdag och student007, himla trevlans. Och kvällen spenderades med Emma och Ida för mycket nostalgi och lite översovning. Och det obligatoriska klockan 3-flummet.
Oboy-frukost imorse och sen till farmor för födelsedagsfirande och sen hem för ombyte och presentletning och sen bar det av till Ovanåkers kyrka för döpandet av Ammi Camilla Söder. Det är nåt med kyrkor som är så tryggt och skrämmande på samma gång. Finns det något ställe där så många minnen av fullständig lycka och sorg kan inhysas på så lite plats? Dopfika och jag kanske bröt lårbenshalsen när jag hoppade studsmatta.
Sen mötte jag upp med Anna för att prata lite om det som hänt, som de flesta säkert vet vad, och annat. Kom hem och pluggade mitt ass off i någon timme vilket var tämligen drygt, men nödvändigt. Det är galet vad mycket jag känner att jag har kvar.
Senare ringde dock Ida och räddade mig ur apatin så hon, jag, Emma och Chril åkte till Max och tillbaka och nu har jag suttit här och pluggat i...vaddå, 3-4 timmar?
Solen gick upp nyss och om 45 minuter börjar Postis Per på 4an. Lätt värt.
Kommentarer
Trackback