.

http://app.blogg.se/index.bd?fa=account.main&from=login&account=ok
Sverigedemokraten flyr utomlands. Och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Dagens fucking insändare i Aftonbladet:



TACK! Äntligen en likasinnad. För jag fattar inte dealen med att sex blir "smutsigt" så fort någon får betalt för det. Du kan hyra någon som tar hand om och uppfostrar dina barn, du kan hyra någon som masserar dig, du kan hyra någon som städar ditt hus, du kan hyra någon som sköter din ekonomi,  du kan hyra någon som lagar din mat och någon som kör dig var du vill. Små behov som måste tillgodoses. MEN du får inte köpa sex. Jag är emot allt vad trafficking heter, det kan nog t.o.m vara det äckligaste som finns, men vem har sagt att horan mår sämre än barnflickan? Jag skulle själv aldrig kunna ställa upp på något av det, någonsin, p.g.a [anledning], men jag förstår inte varför det ska vara sån jävla häxjakt på de människor som vill sälja/köpa helt frivilligt?

Eller så är jag väl bara en av de där som helt plötsligt ska tycka tvärt om vad alla andra gör. Det blir lättast så för alla parter, så slipper man engagera sig.

Sen var det ju den där undersökningen som visade att 98% av X antal tusen tonårsbrudar tyckte att de var generellt fulare än alla tjejer de hade i sin omgivning.

Om alla tycker att alla andra är snyggare än en själv så måste ju vi alla vara skitsnygga. Eller?

Once again har en individ freakat och börjat skjuta ihjäl lärare och elever i sin skola. Alla tänker "Det är USA, sånt händer inte i Sverige och speciellt inte på min skola". Men faktiskt. Varför skulle det inte kunna? Det är förmodligen bara är jag som är paranoid, men flera gånger händer det att en människa kommer in i ett rum, utan att jag ser vem det är, och jag tror omedelbart att det är någon som försöker skjuta mig eller på annat sätt mörda mig. Jag har säkerligen under min livstid gjort tillräckligt för att irritera och förarga människor så pass till den milda grad att de vill ta kål på mig.

Och utsäkta mig, men är jag ovanligt cynisk och känslokall om jag tycker mer synd om mördaren än de som blev mördade? Det tycker ni ju, men ändå! Så länge inte bruden eller snubben i fråga har drabbats av en svår psykos, och således är helt medvetande om vad vederbörande gör, så gör jag faktiskt det. Hur jävla plågad och utsatt måste man inte vara om man bestämmer sig för att ta en pistol, gå till skolan och skjuta ihjäl de första bästa människorna man ser? Jag är inte insatt ö.h.t, men tänk OM denne varit så jävla mycket värre lidande än man kan ana, utan att en endaste sate brytt sig det minsta.

Herregud, alla ungdomar från tolv år borde få gå på psyksamtal minst en gång om året fram tills det de blir 18 år, och oftare ändå om det krävs. Det borde vara lika självklart som den fysiska hälsokontrollen om du frågar mig. Kanske skulle bättre psykvård göra en märkbar skillnad när det gäller dagens statistik på självskadebeteende, självmord, depressioner och missbruk bland unga. Vi mår ju fan inte riktigt bra en endaste en av oss.

"En pojke sköt sig ut från skolgården,
det är på alla framsidor
Och jag förstår honom
för folk skrattade åt mig"

Alltså OMGPLZZZZZ!!! Nu har GB "släppt" en ny glass vid namn Girly. Det är en rosa glass med glittersmink och en tjej på framsidan. Och folk är skiiitsura för att glassen "bara vänder sig till tjejer" och för att den är just rosa och ska vara ämnad för tjejer, och varför måste just tjejer tycka om rosa och glittrigt, blablabla. Jag är feminist i hjärtat och kommer så alltid att förbli, men finns det inte lite viktigare saker att lägga vikt och spaltmetrar på än en jävla glass? Typ att kvinnor tjänar 20% mindre än män? Typ att det finns länder där kvinnor fortfarande inte har rösträtt? Typ att vissa länder ännu inte skrivit på FN's ratificering om avskaffandet av all slags diskriminering mot kvinnor?
Men ja...tror folk på allvar att en rosa glass med glitter kommer pressa in tjejer i en specifik könsroll och göra dem till passiva mähän?
Gör om, gör rätt.

Jag kom av någon outgrundlig anledning nyss att tänka på filmen 40 days 40 nights (du som är så seg att du inte redan sett den kan sluta läsa...typ nu). Ni vet den där Josh Harnett ska försöka att inte ha sex på 40 dagar och 40 nätter och han träffar tjejen i hans drömmar som han blir jättekär i, yaddi yaddi. Men slutet är en aning intressant. Typ 2 minuter innan de ovan nämnda 40 dagarna är till ända så ligger snubben fastbunden i sin säng och vaknar av att hans ex-tjej har sex med honom mot hans vilja. Och alla typ "Oh no, han gick misste om alla pengar och hans drömbrud kommer få reda på det!" etc. Men tänk istället att vi byter ut Josh mot en tjej, som där i slutet blir våldtagen av sin ex-kille, fastbunden i sin säng. Helt plötsligt skulle filmen få ett helt nytt perspektiv, och en helt annan uppfattning. Värt att reflektera över.
Killar blir diskriminerade de också, tänk på det.

Idag var det ack så nära att jag satte morgonkaffet i halsen och började storgråta av ilska. Anledningen var en liten insändare i tidningen Ljusnan, signerad någon Anders Jonsson i Hudiksvall. Jonsson menar att en abort aldrig kan vara laglig och att det strider emot guds tio budord. En sak han skriver är att antalet aborter i Sverige ökat skyartat sedan början av 1970-talet då riksdagen beslutade att kvinnan själv kunde ta ett beslut om abort eller inte. (Hade det alltså varit för 40 år sedan hade jag inte fått bestämma över min egen kropp. Fyfan.) Men jag undrar bara lite sådär smått i mitt stilla sinne: hur stort antal föräldralösa barn finns det i de länder där abort är förbjuden? Om en kvinna ofrivilligt blir gravid och nekas en abort, vad ska hon då ta sig till om hon inte är kapabel att ta ansvaret för en annan människas liv? Självklart har man lika stor rätt att leva även om man är föräldralös, det är inte det jag menar, utan jag funderar bara på vad som skulle vara värst. Att inte leva ett värdigt liv eller att inte leva alls?

Och i min hjärna är det inte fel att abortera bort ett foster på 7 veckor. Barnet har fortfarande en svans då! Det är litet som en druva och har simhud mellan tårna. Det är förresten inte ens ett levnadsdugligt barn, det är ett foster. Ett icke funktionellt foster. Och så vitt jag vet är det tidigaste man någonsin räddat ett foster 20 veckor in i fosterstadiet. Jag tänker på den 13-åriga tjej som så många andra unga, gravida tjejer ignorerade möjligheten om graviditet så totalt att hon plötsligt var i 18:e veckan. När hon då bad om att få göra abort gav socialstyrelsen avslag på hennes ansökan och hon var tvungen att ändå föda barnet. Och jag tänker på de tjejer som blivit våldtagna av sin fäder och släktingar och nekas abort i sina hemländer och istället blir tvugna att föda ett missbildat barn och sedan bli utstött ur familjen. Mannen i förhållandet har till viss del något att säga till om, men i slutänden är det kvinnan som ska bära på barnet och sedan föda det, det är hennes egen förbannade kropp. Och när vi nu är skapta på det sättet att c.a 50% av jordens befolkning kan bli gravida och den andra hälften inte, så får man ju helt enkelt finna sig i att det är vi som får bestämma. Tough shit, men skyll på någon annan.

Något jag däremot är riktigt jäkla för är adoption. Visst, skitroligt vore det ju att ha en liten klon av mig själv. Som min livs levande egna lilla Mini-me. Men på vems bekostnad egentligen? Jorden är överbefolkad som det är och hur många hundratusentals föräldralösa barn finns det inte? Skulle det inte vara bättre om ett av de barnen fick bo hos mig istället för att jag prompt måste föda mig en egen unge? Varför skulle jag älska barnet mer om det trilskats i min mage i 9 månader? Göran.P tyckte att det föddes för lite barn i Sverige och han tyckte inte att svenska kvinnor tog sina ansvar för Sveriges välfärd. I samma stund svälter barn ihjäl på andra sidan jordklotet och en massa människor blir ständigt utvisade ur vårat mellanmjölkens land. Jag ser inte jämvikten där, hur jag än försöker. Och kom inte och säg att, "men adopterade barn blir ju mobbade!", för då blir jag rabiat på riktigt. Kanske adoption är det medel som äntligen skulle kunna förinta svepskälet att kvinnor tjänar sämre av den orsaken att de går hemma och är med barn?

Och är det också bara jag som märkt att största andelen abortmotståndare (officiellt och generellt, jag har ingen statistik att peka på) är män? Vad skulle det kunna betyda? Jag låter det vara osagt tills vidare.

Puss på er!
MVH, Pk-ludret.

att vara kille och inte vara feminist är lite som en människa som ärvt alla sina pengar utan att aktivt ha jobbat ett skit för dem och sedan tycka att "vaddå, varför ska jag bry mig om de som har det sämre ställt än jag? det är väl deras problem att de föddes utan cash!".
och att vara tjej och inte vara feminist är lite som att skjuta sig själv i foten och tycka att "men jo, det här är nog helt okej ändå"

jag ger blanka fan i om människor suckar och tycker att inlägg som dessa är skittråkiga, och tycker att jag är en dryg jävel, för ibland blir jag bara så jävla ledsen att jag vill gråta. det känns så lönlöst att jag för resten av mitt liv kommer att diskrimineras p.g.a. att jag heter "Kajsa" och inte "Kristian". eller vad tror du? japp. skitkul. verkligen. jag kan iallafall vara glad över att jag inte har mörk hudfärg, är handikappad, har anlag för att vara överviktig och/eller heter "muhammed".

och när jag ändå är inne på den banan måste jag bara skriva om en sak jag läste för någon vecka sen.
en snubbe som skickat in en insändare till någon random kvällstidning, för han var nämligen jättearg på all denna uppmärksamhet som Bröstcancergalan hade fått. (drar därför slutsatsen att det måste ha varit omkring då Bröstcancergalan sändes) han menade att männen blev diskriminerade då det aldrig hölls några Prostatacancergalor.
okej kompis. som jag fattat det så startas dessa galor och kampanjer av kvinnor, eftersom, så vitt jag vet, bara kvinnor kan få bröstcancer.*  faller det sig då inte rätt naturligt? du kan ju starta en prostatacancerkampanj! go ahead, ingen eller inget hindrar dig! men härma för guds skull inte Rosa bandet och börja sälja "Blå band" för då kommer er snoppcancer att förknippas med pulversoppa.
*(nu såhär i efterhand vet jag att ungefär 1% av all bröstcancer som upptäcks i Sverige, hittas på en man)

och när jag kallas pk-luder, dubbelmoralens okrönte drottning och det abstrakta tänkandets mästarinna, så vet jag inte om det är för inte. utöver det orkar jag inte med någon community eller socialisering öht.
jag orkar inte med människorna, människorna orkar inte med mig.

jag skulle nog egentligen kunna snacka om det här med någon som är emot homoadoption av bibliska skäl, men ja. ventilation så att säga. för härom dagen hörde jag någon säga, när det diskuterades homoadoption , "men gud har ju faktiskt sagt att man&kvinna är skapta för varandra, och två män eller två kvinnor kan ju inte skaffa barn med varandra, så då är det inte meningen att de ska vara tillsammans!" okej. 1,2,3,4 ANDAS!...isåfall: 1. sen när blev sex och barnagörande ett mått på kärlek? kan ni ha sex med varandra, och utifrån det avla ungar, då är det meningen att ni ska vara tillsammans, oder was? och 2. isåfall måste du/ni även ställa er negativt till att ett heterosexuellt par adopterar, om de gör det p.g.a infertilitet. låt säga att en man och en kvinna inte kan skaffa barn, av något random skäl, då är det väl inte meningen att de ska ha barn heller? ett homosexuellt par kan ju omöjligt skaffa barn med varandra rent fysiskt (jag kan inte uttrycka mig, men ni fattar), men vad är det då för skillnad på det homo- och det heterosexuella paret, egentligen? och det näst värsta som finns är att höra "alltså, jag gillar ju homosexuella egentligen! jag har inget emot dom alls! fast jag vill ju inte att de ska få gifta sig eller adoptera eller sådär. men jag har ju ABSOLUT ingenting emot dem! nejnej!" hej rasism!!!
för att inte tala om det ack så skrattretande "mjo, de får väl vara gay om de vill. bara de inte raggar på mig, för det är så jääävla äckligt!" :D :D :D folk använder fan den fortfarande. men den värsta är nog ändå "men tänk på det stackars barnet då! det kommer ju bli mobbat i skolan och sådär!" förlåt men det är så jävla ÄCKLIGT. ni förutsätter liksom att barnet ska bli mobbat, som om det vore helt okej, precis som det ska vara? nä, lyssna bara på underbara ola salos sång i Father of a son så fattar ni.

"and you’re totally fogged in your head,
if you were serious right now when you said :
'That it’s because they will be bullied in school!',
cause that means you let the bullies set the rules .
/.../
and you can claim that there’s opinion against me
but I’ll still win over you, sir
'cause if you fight Love, you’re always a loser ."

och när jag ändå är i färd med att klaga (och delge er världens mest intrssanta utläggning om mina tänder) så kan jag säga att jag hatar alliansen idag (svårt att inte göra det men, eh). kom att tänka på idag att de ju förändrade lagen som skulle göra det möjligt för gymnasiesökande att söka på annan ort, även om linjen fanns på en statlig skola nära hemmet. och jag tänkte "åh! vad avundsjuk jag blir, men fan, grattis alla 91:or som kan slippa sina sketna, äckliga byar och istället kan flytta dit de vill, även om de inte har ambitioner att bli idrottsproffs eller vill gå typ IB" men så kommer fucking fredrik och bestämmer att "nej, i helvete heller, fuck you, NICHT!" och vips så kunde alla bara glömma sina förhoppningar. tack reinfeldt, jättebra, verkligen.