.

Här sitter jag och fryser och det är 1 timme kvar till Oscarsgalan, och oddsen för att jag orkar hålla mig vaken är rätt höga. Klappar ihop och somnar när som helst tror jag. Igår hängde jag med Anna. Vi köpte spexiga väskor och lagade mat, käkade glass och glodde på Simpsons. Studentliv med en lite twist var det tydligen. Sen var jag&Stajnalajnd barnvakt men jag somnade nog på soffan och vaknade vid 02 och då var ögat haschrökar-rött. Damn those lenses and eye inflammations all the way to hell, I say. Imorgon blir det optiker och titta efter mobil. Onsdag blir tandspecialisten och sen åker jag nog direkt till sthlm. Bezzzzt. Och idag fick jag Monikas gamla LP-skivor. Bee gees, ABBA, Beach boys och Diana Ross and the Supremes och massa fler. Jag typ...tack as fuck? (rim) De blir en fin fortsättning på min vinylsamling som än så länge bara innefattar David Bowie och The Cure.
"De bli bla le häl!"

Har tänkt så mycket på livets begränsningar den senaste tiden. Ibland får jag, precis som alla andra människor på jordklotet, den där känslan av att livet är så jädrans lönlöst, just på grund av att det är så begränsat. Och samtidigt som jag är mer än väl medveten om att så är inte fallet, så önskar jag ibland att jag inte behövde ta så stor notis av det. Jag gör enbart det som förväntas av mig, jag gör inga oväntade utfall, jag har aldrig levt efter det evigt hatade mottot "Bättre att ligga på sin dödsbädd och ångra de saker man gjorde än alla de saker man aldrig gjorde". Tänk om jag en dag skulle vakna upp och enbart se menlöshet åt vilket håll jag än såg. Att jag struntade i vilket och inte brydde mig mer. Bara tänka att, nejmen jag skiter i vad som händer nu, vad som helst kan hända, jag bryr mig ändå inte. Om man inte längre hade något att förlora, då skulle man ju kunna satsa allt. Jag kanske skulle kunna lämna min familj och mina vänner och allt jag ägde och åka till Las Vegas och spela bort mina pengar på poker och sedan leva som uteliggare? Eller så skulle jag åka till Brasilien och rädda regnskog för glatta livet. Kanske reste jag till Ryssland och levde maffialiv? Kanske slog jag världsrekord i bungyjump-hoppning. Kanske sköt jag ihjäl en kändis och blev kändis själv på köpet. Kanske stal jag världens största diamant och slängde bort den. Plötlsigt skulle ju livet vara så erhört jäkla spännande att leva. När alla barriärer, måsten, krav, spärrar och hinder inte längre existerade. Och skulle jag fastna i tullen för knarklangning och slängd i kvinnofängelse på Bangkok, ja, vad fasen gjorde väl det? Jag skulle inte längre begära något av livet, och tack vare det skulle jag få allt och hela världen skulle ligga framför mig och jag skulle tillsammans med alla andra äga den och kunna använda den på vilket sätt jag ville. Mitt liv är ju inte alls begränsad! Jag har blivit så himla lurad, för mitt liv är ju så obegränsat att det inte finns några gränser för det! Men tills dess att det händer kommer jag sitta och vänta. Sitta och vänta på att livet, det där vackra, omvälvande, fängslande, nervkittlande, revolutionerande livet ska ta fart.

Få saker avskyr jag så mycket som när man skriver världens, verkligen VÄRLDENS, längsta och smartaste inlägg...










...och datorn stänger av sig själv.

kajsa säger:

jag är rätt klantig va?

Emma säger:

ehmm, kajsa ta inte illa upp vi är ju friends...men ..

Emma säger:

du är grymt klantig


den här gången kostade klumpigheten ännu några tusentals kronor.

Lite för tidig morgon i morse p.g.a bak, men jag hann iallafall med att glo på lite film med BF, dricka kaffe och plugga en timme (FRIVILLIGT!) Sen blev det skola i några timmar och dagens roligaste var tyskan. Skitroligt och läskigt :D GEIL KÄLF, ANNA!
Sen åkte jag och Monika till Bollnäs och jag tänkte köpa ett par byxor, men snålheten i mig tog överhand. Sen åt vi och hämtade bror på tåget. Imorgon blir det klänningsletande och sen blir det finfest hos Malin och på söndag åker jag vidare till Stockholm. Hoppas jag hinner plugga lite på måndag kväll iallafall.
Nu: mer Simpsons.