.

Nu är jag verkligen avskräckt från att börja knarka för resten av mitt liv. Jag var det inte innan, men nu är jag fan det. Jag vill inte vakna upp efter en snedtändning i en tunnelbaneuppgång, en vinter om 30 år, med sönderstuckna vener och en bortsnortad hjärna, för att sedan bege mig till Malmskillnadsgatan för att hora upp pengar till nytt knark.
Baksidan av alkoholism har jag redan sett live, på nära håll, och det är fanimej inte en trevlig syn det heller. Jag tackar [insätt valfritt högre väsen] för att den gjorde mig till kontrollfreak.
Jag tror jag ska börja benämna det som en bra egenskap, istället för en dålig.

Och om jag varit osäker förut, på om jag vill skaffa barn, så ångrade jag mig igår för då nynnade jag en bebis till sömns. Inget gör mig stoltare än när jag får barn att somna för det måste ju innebära att en människa känner sig trygg i min närvaro. Det är bäst att kunna göra människor trygga, eftersom det finns extremt få människor som gör mig trygg.

Och JA: jag har PMS och är extremt känslig och sentimental.
I helgen ska jag bara träffa massa fina människor, så jag vågar nog säga att det blir en riktigt bra helg.
Puss på er.