.

Jag lyssnar på världens bästa söndagsångest-playlist (bara att jag kan använda ordet playlist i en mening är galet). Bilder från helgen finns på bilddagboken och ikväll har Ida och jag lagt upp en youtube-film som var fin. Idag har jag funderat på varför jag aldrig vågar se människor i ögonen när jag pratar med dem. Det sägs att man gör det när man har något att dölja, så jag antar att jag lever en lögn så att säga. Mer eller mindre, av och till, beror på hur man ser det. Om man erkänner alla sina brister och fel har de som ogillar en inget att ta på, då står man över dem. Men hur fungerar det utan att man blir självdestruktiv och blir en av de som ogillar en? En jäkla balansgång skulle jag vilja säga. Jag vill verkligen inte genomleva vintern. Överleva vore fint, men att genomleva känns för mycket begärt nästan. Men okej, *cut cut*, godnatt.