.

I fredags fick jag sova i tre timmar men religionen blev åtminstone färdig. 42 000 tecken, kaffeknarkande, svidande ögon, så jävla värt. På morgonen sen letade jag och Monika igenom medicinskåpet och "morfin-liknande smärtstillande" lätt så fint i mina öron och det var grymt fina också. Alldeles lugn och harmonisk och axeln kändes bara lite lite.

Sundsvall blev kanske inte riktigt som vi tänkt oss men det var ju trevligt ändå. Se nya ansikten, göra va med för mycket pengar, inte spåra, ta det lugnt, allt sånt.

Massa stryka och kramar till grannarna tvärsöver, tänker massor på er. Mest kraft till Erica, jag vet att du klarar det här tjejen. Jag vet att det är ett helvete men du kan klara det för du hör verkligen inte hemma där.

Dagens går i smärtans tecken. Igår var jag sorgsen, idag är jag förväntansfull.