.

Det är så jäkla läskigt när man får den där känslan att folk kontrollerar en, att jag ändrar på mig för att tillfredsställa någon annan och varenda gång önskar jag att det är sista gången. Anpassa är en annan sak.

Farmor lät glad när jag ringde sent igår kväll och jag blev livrädd när hon inte var i huset först när jag kom dit. Hon är bra fin ändå, men sån't inser man ju alltid försent.

Idag satt jag i en soffa i Arenan och var tönt och beklagade mig över att ingenting känns roligt längre, jag blir bara less. Visst är saker kul här och där men jag uppskattar inte och ser fram emot saker längre, what's dö maddafakkin diiil? Tror jag måste börja måla kajaltårar och rota fram mina gamla tyllkjolar och Dr. Martens-kängor för att kunna matcha mitt mood.

Det drygaste som finns är ju människor som ska citera låtar hela tiden, men det är så himla bra att man blir galen (det är å andra sidan än mer irriterande att skriva så, heh.). Egentligen borde man ju gilla orginalet bättre, men ibland slår covers allt.

I was 21 years as I wrote this song
I'm 22 now but I won't be for long
People ask me "When will you grow up to be a man?"
But the girls I loved at school are already pushing prams
And I loved you then as I love you still
Though I put you on a pedestal they put you on the pill
I don't feel sad about letting you go, I just feel sad about letting you know

Well, I don't want to change the world
I'm not looking for a new England
Just looking for another girl

Well, I loved the words that you wrote to me but that was bloody yesterday
I can't survive on what you send every time you need a friend
Well, I saw two shooting stars last night
I wished on them, but they were only satellites
It's wrong to wish on space hardware
I wish, I wish, I wish you cared