.

Det är nästan så egentligen att det är de små sakerna som gör en båda gladast och ledsnast, det är väldigt, väldigt lämpligt må jag säga. Miriam sa en gång att "lämpligt" är något typiskt Hälsingland. Det är inte "bra" och det är inte "dåligt" eller "lagom". Det är lämpligt. Men även om jag börjar uppskatta saker som jantelagen, grupptryck  och att vara riktigt svennig så kommer det här bli ännu en bra dag. Bestämde redan i början av veckan att den här veckan skulle bli OUT to the STANDING, och hittils är den ju det. Som när man ser över ekonomin och inte vill gå och gömma sig efteråt, när man badar bubbelpool i Alfta, när man hittar en blå/vit/turkos Adidas WCT-jacka för 30 spänn, när man får sms av läraren att morgonlektionen är inställd och därför får två timmars extra sovmorgon (som jag spenderar med att lyssna på Bloc Party), som när man lyckas övningsköra hem utan att så mycket som nudda garageporten, när det är SOL, VARMT, TORRT, BART, GRÖNT ute. Egentligen gillar jag inte den där känslan när man går igenom allt som kan vara dåligt och allt som kan gå fel, och så vågar man nästan, nästan forma tanken "Men allt kanske är riktigt, riktigt bra ändå?". Ibland kommer man på sig då, och inser att något är dåligt och fel och då är ju katastrofen rätt påtaglig, men ibland inser man även att ALLT faktiskt är riktigt bra. Det är nästan ännu läskigare för då vet man ju att det skiter sig snart, åtminstone någon av alla dessa saker. Fast...nu skiter jag i det. Saknar bara alldeles för många, jag vill inte att de ska vara borta, jag vill vara borta med dem.