.

Stod i köket och pratade med Anna tidigare. Ett sådant där vanligt Anna-går-hem-från-skolan-samtal, diverse skitsnack om allt och alla bara. Lägger på, tänker inte mer på det, fortsätter dricka mitt té. Gök sticker in huvudet, frågar: "Känner du någon amerikan eller vem var det du pratade med?". Jag ignorerar som vanligt, liksom, men bara...va?. "Ja, ni pratade ju engelska hela tiden, flytande också, duktigt. Varför pratade ni engelska?". This has to stop.

Saknar mitt blonda positivitetsyrväder som bestämmer att när något kommer att bli "så eller så" så vet man att så kommer det även att bli. Även om vi inte längre ses varje dag och bygger stall till tjockishästarna eller mimar till Dr. Bombay så är hon ändå the roots that sleep beneath my feet and holds my world in place, på något sätt.

På lördag ska jag se The Cure, det vågar jag hoppas blir riktigt bra. "En upplevelse" ska jag säga efteråt, "det kan inte beskrivas i ord, det måste upplevas" i sann klichéanda!