.

Jag tycker inte om Lasse Lindh egentligen. Okej, han är medveten om att det finns glada horor och det är ju bra, men kanske är det muschen eller hans lätt krystade sätt att sjunga på, jag brukar störa mig på sådant. Men "Varje litet steg" är verkligen sådär smärtande, plågande vacker. Den får ju en att ångra saker och ting, helt klart, men jag låter det vara osagt som vanligt, det mesta får vara osagt tills senare, vi tar det sen, har inte riktigt tid nu. Ack, sommaren.

Min far tycker att mitt extraknäck är 'riktigt horigt', det är 112 (den sifferkombinationen bådade ju bara illa) dagar kvar till årets längsta dag tillika den dag jag kan hamna i fängelse och gifta mig (jag ser det som ett tecken på att jag verkligen måste försöka utnyttja dagen, carpe diem, sieze the day, int va så omöjli) och varför är man alltid en jävla nybörjare på det mesta?

Och jag är den största fjanten, okej!???