.

Jag har funderat rätt mycket på livet i allmänhet under lovet (för jag är ju så djup och svår, vet ni). Och tills för någon vecka sedan så tänkte jag att jag skulle resa lite och sånt, precis som alla gör efter gymnasiet, och sedan bosätta mig i Sverige. Men...varför det, egentligen? Jag gjorde ett test på internet och det berättade för mig att jag redan levt 25% av mitt liv. En fjärdedel. Varav den sista fjärdedelen antagligen kommer tillbringas med en rullator och en rynkig alt, död make, stickandes och tittandes på framtidens version av VeteranTV. En hel fjärdedel har jag spenderat i ett av världens kallaste och mörkaste länder, där det faktiskt är ett under hur man kan undgå att bli deprimerad enbart av själva åsynen. Så varför ska jag tillbringa mer tid här när Sverige har en yta på 450 000kvm och hela jorden 510 100 000kvm? Okej, det är ju en fasens massa vatten också, men skit i det nu. Men jag käbblar ju bara på som vanligt. Jag vet ju att jag kommer ta jobb på Edsbyverken och bo kvar med mina föräldrar tills de dör och sedan flytta ensam på Skidan och odla orkidéer och adoptera 50 katter. Man blir alltid lyckigare som pessimist.