.

Fick sms av Jossan nu. "För ett år sen var vi hemma på Our Place. Fem månader går väl fort?". Ett år sedan alltså, det har verkligen gått så fort. För ett år sedan var jag tusen mil hemifrån och ändå...ja, hemma? Sov i lyxhus, åkte hundratals mil i bil, lekte med barnen, tittade på TV, var på safari, checkade Nelson Mandelas hus, satte upp rosetter för alla de som dött, såg massor av historia (som för en gångs skull faktiskt var intressant), handlade på marknad, pratade med människorna, frös, svettades shit jag minns nästan inte. Och om fem månader är vi där igen, kanske gör vi samma saker med nya människor, men jag misströstar verkligen inte över det även om det kommer kännas konstigt att nästan alla de vi träffade antagligen är borta. Det kommer bli ännu svårare att åka hem då, få uppleva den där känslan av att verkligen inte vilja komma hem igen. Minns fasan när tåget började rulla mot Norrland, jag ville verkligen inte till Sverige, jag ville stanna kvar i Sydafrika. Fem månader är ju ingenting, snart sa! Då har förhoppningsvis Vår Plats iallafall samlat ihop någon liten krona till storfamiljen.