.

Sitter i källaren och lyssnar på något jag aldrig hört förut. Lugnt och finstämt som de säger. En cover på Walk the line som någon snubbe sjunger, fin faktiskt. Upptäcker att det fortfarande snöar efter att farmor ringde och väckte mig imorse och skrek och var orolig. Ska dricka upp mitt kaffe och skjutsa henne till Bollnäs sen, sen vet jag inte vad som händer under dagen. Jag förstår inte den där med att man ser det ur SITT perspektiv hela tiden. Där det ser ut som om jag ger och ger och ger och är tvungen att ta tillbaka. Man får aldrig något, man måste TA det man vill ha. Eller be om det. Ska nu det vara så jävla svårt, tänker du? Ja, det blir det i längden! Men fan, nu ska vi vara glada ändå!