All the world's a stage...

En av alla de saker jag stör mig så till den milda grad på är människor som lever på myten om sig själva. Jantelag är inte så jävla hett, okej, men i viss mån gillar jag den som fan. När människor sätter sig över, gör sig förmer, tror att andra bryr sig vad de pysslar med in i minsta detalj. När man inbillar sig att alla bryr sig, att man är någon slags verklighetens huvudrollsinnehavare i The Truman show - not the way to go. Självförtroende, självkänsla - mer än gärna, men i grund och botten är du varken över eller under än någon annan </moralkaka>. True story.

Sisådärja. Idag var det kattnamn och flytande diet-förslag till fil-Jossan i skolan, det var sköj. Köpte en negligé eller hur faen det stavas sen och nu har jag varit och tittat på fotbollsträning i regnet, mindrevärdeskomplexet är ett faktum. Vet inte vad som händer i helgen riktigt, säkert något skoj. Och idag fick jag en namnbricka! Så coooolt. Och ne, jag svär inte för att jag är arg utan för att vara häftig.

Eftersom jag låter så bitter kan jag avsluta med något trevlans för alla som inte är så smarta då. Jag är ju ändå nykär, Mvh / Töntig_tjej_90.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback