.

Det ska ju vara inne att vara manic depressive, men snart börjar man ju undra. Antingen skriver man (jag) lyckliga inlägg om hur mycket allt äger eller hur jävla värdelöst allt är. Tänk om man var en sådan där människa som bara kan chilla och slippa magkatarr, tjafs och att grina i kudden när dagen är slut. Idag var i alla fall lilla klassen otroligt bra på att debattera för sån't de inte tror på, blev helt stolt, kommer sakna er om fyra månader fina ni. Om fyra månader är vi i och för sig på bal i heta klänningar och champagne och grejer.

Champagne var något som gällde i helgen med. Stressade ner till Uppsala och svidade om sedan blev det middag med Charlotte och hennes peeps och har liksom aldrig känt mig så malplacerad i hela mitt liv typ men - okej! Sjukt kul faktiskt. Sedan Café Opera och once again, the manners of a norrlänning, men massvis av champagne är aldrig fel (Challe is the shit, glöm inte det). Sov nästan i Springan och Anna gjorde scrambled eggs åt mig på morgonen. Resten av helgen var barnkalas, SATC med Lisa och Jossan like it should be, en sväng på IP på kvällen sedan på söndag blev det prat på Missionskyrkan som jag skrivit om och lite andra skitgrejer som att plugga och träna.

Men den där manodepressiviteten, orkar inte riktigt. Jag tror jag ska gå och bli en idiot, för de verkar vara go & gla kexchokla´ mest hela dagarna. Fast då kan man ju inte vara en bitter besserwisser-elitist som är cynisk mot allt och alla. Good point there, Vitlöksludret.

Hörs!

(Här tänkte jag lägga upp en rolig bild på Stephan Hawking men istället borde de som kirrar med bilderna straffknullas.)