.

Funderar starkt på att gå under jord och krypa fram först när det är dags att gå i pension. I don't want respect, I much rather have fun som skulle bli mitt motto för livet har fan gått för långt nu, det måste bli en jävla skärpning. Hela tiden måste allt vara sådär hysteriskt, intensivt och extremt för att jag inte ska tröttna, men det är det jag börjar göra nu, tröttna - faktiskt. Speciellt när alla omkring mig också gör det, I'm well aware. Det är svart eller vitt eller himmel eller helvete eller hög som ett hus eller världens värsta lowlife. Jag bara skiter i det och de jag bryr mig mest om och fokuserar på alla skitsaker som jag mår dåligt av, bra där. I-landsproblematiken på hög nivå. Det som gör mig glad är Freddie, vilken sjujävla karl. Jag vet att jag säkert sagt det om andra, men det här är min låt, jag bara älskar den. Kan man dessutom låta bli att bli vrålkåt på tidigare nämnd man är man sinnesförvillad.