.

Vet att jag måste sluta blogga en massa onödigheter (might as well just get out of it totally, eller? va?) men fick ett litet uppvaknande igår. Ni vet hur man tänker att man ska leva tills man är åtminstone 60-70. Man ska hinna med en massa och göra allt sen, hur man förbereder sig för hur livet ska bli istället för att leva, bla bla bla, yadda yadda. Jag är inget undantag men idag fick jag höra att en släkting fått åka in till sjukhuset, antagligen på grund av en liten hjärtinfarkt. Det är ju inget man räknar med ska hända bara sådär mitt i livet, och BAMM så är hela skiten slut. Kruxet är bara att han är 38 år gammal, dubbelt så gammal som mig, fullt frisk i övrigt. Han mår bra nu, men jag menar...ändå..liksom? Har man kanske levt hälften av det här redan fast man räknat med att man bara levt en fjärdedel? Such a ripoff isåfall.