.

Hem från Hufvudstaden kom jag ju.
Min bag, fullproppad med mina finaste kläder, gjorde det inte.

Har tänkt så mycket på livets begränsningar den senaste tiden. Ibland får jag, precis som alla andra människor på jordklotet, den där känslan av att livet är så jädrans lönlöst, just på grund av att det är så begränsat. Och samtidigt som jag är mer än väl medveten om att så är inte fallet, så önskar jag ibland att jag inte behövde ta så stor notis av det. Jag gör enbart det som förväntas av mig, jag gör inga oväntade utfall, jag har aldrig levt efter det evigt hatade mottot "Bättre att ligga på sin dödsbädd och ångra de saker man gjorde än alla de saker man aldrig gjorde". Tänk om jag en dag skulle vakna upp och enbart se menlöshet åt vilket håll jag än såg. Att jag struntade i vilket och inte brydde mig mer. Bara tänka att, nejmen jag skiter i vad som händer nu, vad som helst kan hända, jag bryr mig ändå inte. Om man inte längre hade något att förlora, då skulle man ju kunna satsa allt. Jag kanske skulle kunna lämna min familj och mina vänner och allt jag ägde och åka till Las Vegas och spela bort mina pengar på poker och sedan leva som uteliggare? Eller så skulle jag åka till Brasilien och rädda regnskog för glatta livet. Kanske reste jag till Ryssland och levde maffialiv? Kanske slog jag världsrekord i bungyjump-hoppning. Kanske sköt jag ihjäl en kändis och blev kändis själv på köpet. Kanske stal jag världens största diamant och slängde bort den. Plötlsigt skulle ju livet vara så erhört jäkla spännande att leva. När alla barriärer, måsten, krav, spärrar och hinder inte längre existerade. Och skulle jag fastna i tullen för knarklangning och slängd i kvinnofängelse på Bangkok, ja, vad fasen gjorde väl det? Jag skulle inte längre begära något av livet, och tack vare det skulle jag få allt och hela världen skulle ligga framför mig och jag skulle tillsammans med alla andra äga den och kunna använda den på vilket sätt jag ville. Mitt liv är ju inte alls begränsad! Jag har blivit så himla lurad, för mitt liv är ju så obegränsat att det inte finns några gränser för det! Men tills dess att det händer kommer jag sitta och vänta. Sitta och vänta på att livet, det där vackra, omvälvande, fängslande, nervkittlande, revolutionerande livet ska ta fart.

kajsa säger:

jag är rätt klantig va?

Emma säger:

ehmm, kajsa ta inte illa upp vi är ju friends...men ..

Emma säger:

du är grymt klantig


den här gången kostade klumpigheten ännu några tusentals kronor.

-nej, fast jag döddae kompisens sköldpadda och rökte inomhus så jag har inte vågat ringa och be att få den tillbaka
-hur exakt dödar man en sköldpadda?

Erika, säger:

"Men Marina, det var inte jag! Det var alla teknikare!"