.

The four sisters + packet är här och dricker champagne och äter snittar. Vi var på promenad tidigare och sedan ska den gamle firas, hell yeah. Min släkt är den bästa - no questions asked.

Kanske inte världens häftigaste eller nyktraste eller mest intelligensutstrålande tjejer vi, men DAMN jag tycker om er! Håller med Josefin (som tagit bilderna) om separationsångesten, det är 14 veckor och 5 dagar kvar nu ungefär och det är lovely, visst, men vännerna. Ack ni mina fränder som läser den här bloggen, once again, puss! Bilderna från kvällen vars tema var poser i allmänhet och modebloggarposen i synnerhet. Som små påsar med sex!

Tranan dessutom, vilket jävla påhitt ändå. Kåmpizarna och mitt begär att få shaka ass gjorde kvällen faktiskt, fast fötterna vill mest dö självdöden idag. Men skit i det, puss på er!

"Äntligen en nykter helg" tänkte jag och skulle mest bara ha mys med mina vänner. Tjena. Likt förbannat blir det en tvådagarsfylla - jämt! För vilken helg i ordningen? Vill inte ens tänka på det. ICA-bitchen fyllebeställde dock Guitar hero och jag kom nyss hem från ett fint dygn i Stockholm med mina vänner jag träffar alldeles för sällan så nu ska här spelas. Det börjar bli okej.

Fast allt farmors hår är borta. Helt borta. Det känns mest bara...fan.

Har precis sprungit 17 kilometer på crosstrainern i uppförsbacke. Kan knappt andas. Kommer inom snar framtid spy alternativt dö. Varför i helvete utsätter jag mig för det här? Jo, svaret finns nedan. Jävla mamma.

Skriva - vad länge sedan egentligen, och så roligt. Försumma det man gillar mest är ju inget nytt liksom. Synd det. Skitsamma, nu har jag SPORTLOV! I helgen ska det skrivas projektrapport, kanske dricka lite vin, träffa vänner samt gå på min första fotbollsträning, vilket skämt va? Dock sjukt roligt. Sedan åker jag till Stockholm och intensiv-umgås med Miriam (hon ligger inte på sjukhus alltså, vi ska bara umgås intensivt) och Simon. Sedan Girl's night out och plugga, plugga, plugga, plugga.

Sitter och lyssnar på p3 och får flashbacks från morgorna när man alltid väcks av Morgonpasset. Trots att jag sällan är vid mina sinnes fulla bruk så har jag fattat att de fått två nya radiopratare - Kodjo och Hanna. Det jag nu undrar är - varför skriker de så jävla mycket!? De skriker mest hela tiden vilket bara skääär i öronen sju på morgonen. Chill the fuck down.

Idag trodde jag och Lisa att våra konton på skolans nätverk försvunnit. Det var någras två ångestladdade och hysteriska treor som sprang ner till Essa och var påväg att börja grina eller bryta ihop. Men det löste sig. Det är lugnt. 16 veckor kvar nu.

En rolig sak sådär appropå ingenting är att stora, tjocka släkten har fått påökning. I veckan föddes mitt kusinbarn Elliott. En till rolig sak är att hans syster heter Lilly. Lilly och Elliott. Vi har alltså nästan Billy Elliott i släkten numer. Bara för det = underbar scen ackompanjerad till en underbar låt från en underbar film.

...och om du vill ha en grej - stoppa pengar i mig!

Hur allt är annars? Jag går sista året på gymnasiet och har rätt många saker utöver det som ska tas i beaktning ergo jag försöker mest överleva.

Jag tror dock jag börjar bli sjuk fysiskt också, det vore väl just typiskt.
Ibland vore det skönt att vara en bunny, and not just in the good way.

Funderar starkt på att gå under jord och krypa fram först när det är dags att gå i pension. I don't want respect, I much rather have fun som skulle bli mitt motto för livet har fan gått för långt nu, det måste bli en jävla skärpning. Hela tiden måste allt vara sådär hysteriskt, intensivt och extremt för att jag inte ska tröttna, men det är det jag börjar göra nu, tröttna - faktiskt. Speciellt när alla omkring mig också gör det, I'm well aware. Det är svart eller vitt eller himmel eller helvete eller hög som ett hus eller världens värsta lowlife. Jag bara skiter i det och de jag bryr mig mest om och fokuserar på alla skitsaker som jag mår dåligt av, bra där. I-landsproblematiken på hög nivå. Det som gör mig glad är Freddie, vilken sjujävla karl. Jag vet att jag säkert sagt det om andra, men det här är min låt, jag bara älskar den. Kan man dessutom låta bli att bli vrålkåt på tidigare nämnd man är man sinnesförvillad.

Anledningen till att jag åter igen kom för sent till måndagmorgonens samhällslektion var helt klart värd. På canal + nånting visades en av de bästa filmer jag någonsin sett - Death Proof, gjord av Quentin Tarantino som alla vet vem det är. Den är så jävla snyggt filmad och tjejerna är sådär kick-ass, underbart jävla as-coola, I simply love it. Titta bara på slutet här nedan om du redan sett den annars får du skylla dig själv. Åååååh, det är så JÄVLA BRA. Och så spelas April March översättning av "Laisse tomber les filles" som Fabienne delsol gjort en amasing cover på. Håll till godo, det gör jag.

Hittade USB-kabeln till Monks kamera. Ville åter igen bara påpeka att Cabo inte var så jävla värdelöst. Det bästa med drinkarna var att de fyllde de till bredden, dock helt utan läsk, så helt rena so to say. Dricka fick man hiva i eftersom, om man nu kände för det.

Det ska ju vara inne att vara manic depressive, men snart börjar man ju undra. Antingen skriver man (jag) lyckliga inlägg om hur mycket allt äger eller hur jävla värdelöst allt är. Tänk om man var en sådan där människa som bara kan chilla och slippa magkatarr, tjafs och att grina i kudden när dagen är slut. Idag var i alla fall lilla klassen otroligt bra på att debattera för sån't de inte tror på, blev helt stolt, kommer sakna er om fyra månader fina ni. Om fyra månader är vi i och för sig på bal i heta klänningar och champagne och grejer.

Champagne var något som gällde i helgen med. Stressade ner till Uppsala och svidade om sedan blev det middag med Charlotte och hennes peeps och har liksom aldrig känt mig så malplacerad i hela mitt liv typ men - okej! Sjukt kul faktiskt. Sedan Café Opera och once again, the manners of a norrlänning, men massvis av champagne är aldrig fel (Challe is the shit, glöm inte det). Sov nästan i Springan och Anna gjorde scrambled eggs åt mig på morgonen. Resten av helgen var barnkalas, SATC med Lisa och Jossan like it should be, en sväng på IP på kvällen sedan på söndag blev det prat på Missionskyrkan som jag skrivit om och lite andra skitgrejer som att plugga och träna.

Men den där manodepressiviteten, orkar inte riktigt. Jag tror jag ska gå och bli en idiot, för de verkar vara go & gla kexchokla´ mest hela dagarna. Fast då kan man ju inte vara en bitter besserwisser-elitist som är cynisk mot allt och alla. Good point there, Vitlöksludret.

Hörs!

(Här tänkte jag lägga upp en rolig bild på Stephan Hawking men istället borde de som kirrar med bilderna straffknullas.)

Tack, tack, tack, tack och åter igen TACK underbara, givmilda församlingsmedlemmar av Missionskyrkan i Alfta. Helt otroligt. Åter igen har jag fått hopp för mänskligheten och det behövdes, tro mig.