.

"Äntligen en nykter helg" tänkte jag och skulle mest bara ha mys med mina vänner. Tjena. Likt förbannat blir det en tvådagarsfylla - jämt! För vilken helg i ordningen? Vill inte ens tänka på det. ICA-bitchen fyllebeställde dock Guitar hero och jag kom nyss hem från ett fint dygn i Stockholm med mina vänner jag träffar alldeles för sällan så nu ska här spelas. Det börjar bli okej.

Fast allt farmors hår är borta. Helt borta. Det känns mest bara...fan.

Har precis sprungit 17 kilometer på crosstrainern i uppförsbacke. Kan knappt andas. Kommer inom snar framtid spy alternativt dö. Varför i helvete utsätter jag mig för det här? Jo, svaret finns nedan. Jävla mamma.

Skriva - vad länge sedan egentligen, och så roligt. Försumma det man gillar mest är ju inget nytt liksom. Synd det. Skitsamma, nu har jag SPORTLOV! I helgen ska det skrivas projektrapport, kanske dricka lite vin, träffa vänner samt gå på min första fotbollsträning, vilket skämt va? Dock sjukt roligt. Sedan åker jag till Stockholm och intensiv-umgås med Miriam (hon ligger inte på sjukhus alltså, vi ska bara umgås intensivt) och Simon. Sedan Girl's night out och plugga, plugga, plugga, plugga.

Sitter och lyssnar på p3 och får flashbacks från morgorna när man alltid väcks av Morgonpasset. Trots att jag sällan är vid mina sinnes fulla bruk så har jag fattat att de fått två nya radiopratare - Kodjo och Hanna. Det jag nu undrar är - varför skriker de så jävla mycket!? De skriker mest hela tiden vilket bara skääär i öronen sju på morgonen. Chill the fuck down.

Idag trodde jag och Lisa att våra konton på skolans nätverk försvunnit. Det var någras två ångestladdade och hysteriska treor som sprang ner till Essa och var påväg att börja grina eller bryta ihop. Men det löste sig. Det är lugnt. 16 veckor kvar nu.

En rolig sak sådär appropå ingenting är att stora, tjocka släkten har fått påökning. I veckan föddes mitt kusinbarn Elliott. En till rolig sak är att hans syster heter Lilly. Lilly och Elliott. Vi har alltså nästan Billy Elliott i släkten numer. Bara för det = underbar scen ackompanjerad till en underbar låt från en underbar film.

...och om du vill ha en grej - stoppa pengar i mig!

Hur allt är annars? Jag går sista året på gymnasiet och har rätt många saker utöver det som ska tas i beaktning ergo jag försöker mest överleva.

Jag tror dock jag börjar bli sjuk fysiskt också, det vore väl just typiskt.
Ibland vore det skönt att vara en bunny, and not just in the good way.

Funderar starkt på att gå under jord och krypa fram först när det är dags att gå i pension. I don't want respect, I much rather have fun som skulle bli mitt motto för livet har fan gått för långt nu, det måste bli en jävla skärpning. Hela tiden måste allt vara sådär hysteriskt, intensivt och extremt för att jag inte ska tröttna, men det är det jag börjar göra nu, tröttna - faktiskt. Speciellt när alla omkring mig också gör det, I'm well aware. Det är svart eller vitt eller himmel eller helvete eller hög som ett hus eller världens värsta lowlife. Jag bara skiter i det och de jag bryr mig mest om och fokuserar på alla skitsaker som jag mår dåligt av, bra där. I-landsproblematiken på hög nivå. Det som gör mig glad är Freddie, vilken sjujävla karl. Jag vet att jag säkert sagt det om andra, men det här är min låt, jag bara älskar den. Kan man dessutom låta bli att bli vrålkåt på tidigare nämnd man är man sinnesförvillad.

Anledningen till att jag åter igen kom för sent till måndagmorgonens samhällslektion var helt klart värd. På canal + nånting visades en av de bästa filmer jag någonsin sett - Death Proof, gjord av Quentin Tarantino som alla vet vem det är. Den är så jävla snyggt filmad och tjejerna är sådär kick-ass, underbart jävla as-coola, I simply love it. Titta bara på slutet här nedan om du redan sett den annars får du skylla dig själv. Åååååh, det är så JÄVLA BRA. Och så spelas April March översättning av "Laisse tomber les filles" som Fabienne delsol gjort en amasing cover på. Håll till godo, det gör jag.

Hittade USB-kabeln till Monks kamera. Ville åter igen bara påpeka att Cabo inte var så jävla värdelöst. Det bästa med drinkarna var att de fyllde de till bredden, dock helt utan läsk, så helt rena so to say. Dricka fick man hiva i eftersom, om man nu kände för det.

Det ska ju vara inne att vara manic depressive, men snart börjar man ju undra. Antingen skriver man (jag) lyckliga inlägg om hur mycket allt äger eller hur jävla värdelöst allt är. Tänk om man var en sådan där människa som bara kan chilla och slippa magkatarr, tjafs och att grina i kudden när dagen är slut. Idag var i alla fall lilla klassen otroligt bra på att debattera för sån't de inte tror på, blev helt stolt, kommer sakna er om fyra månader fina ni. Om fyra månader är vi i och för sig på bal i heta klänningar och champagne och grejer.

Champagne var något som gällde i helgen med. Stressade ner till Uppsala och svidade om sedan blev det middag med Charlotte och hennes peeps och har liksom aldrig känt mig så malplacerad i hela mitt liv typ men - okej! Sjukt kul faktiskt. Sedan Café Opera och once again, the manners of a norrlänning, men massvis av champagne är aldrig fel (Challe is the shit, glöm inte det). Sov nästan i Springan och Anna gjorde scrambled eggs åt mig på morgonen. Resten av helgen var barnkalas, SATC med Lisa och Jossan like it should be, en sväng på IP på kvällen sedan på söndag blev det prat på Missionskyrkan som jag skrivit om och lite andra skitgrejer som att plugga och träna.

Men den där manodepressiviteten, orkar inte riktigt. Jag tror jag ska gå och bli en idiot, för de verkar vara go & gla kexchokla´ mest hela dagarna. Fast då kan man ju inte vara en bitter besserwisser-elitist som är cynisk mot allt och alla. Good point there, Vitlöksludret.

Hörs!

(Här tänkte jag lägga upp en rolig bild på Stephan Hawking men istället borde de som kirrar med bilderna straffknullas.)

Tack, tack, tack, tack och åter igen TACK underbara, givmilda församlingsmedlemmar av Missionskyrkan i Alfta. Helt otroligt. Åter igen har jag fått hopp för mänskligheten och det behövdes, tro mig.

Nu drar jag till Uppsala/Stockholm for some partying and häng, sedan är det inbokat cheesecake, plugg och på söndag ska vi promota Vår Plats på Pingstkyrkan i Alfta. Den som vill får härmed lyssna på en av tidernas bästa låtar:

Om 19 veckor sitter jag i Öjeparken med en flaska champagne i näven och en svartvit mössa på skallen och är troligtvis världens mest förvirrade människa. Skräckblandad förtjusning personifierad ungefär. Men...ABBA!

En sak jag älskat sedan jag var liten kis är second hand i allmänhet och Erikshjälpen i synnerhet. Allt kostar en spotstyver av vad saker kostar på far more fashionablare second hand-affärer men utöver det är det jakten som lockar. På butiker där man handplockat allt är i princip även det mesta snyggt, bara välja och vraka liksom, men på Erikshjälpen är det typ minst 90% fula skitsaker. Man måste alltså gräva, leta, syna och ha tålamod. Kavaj är ju så satans-as-jävla hett vad jag förstått av mitt minor-minor trendintresse och jag hade sett en väldigt fin för typ 500 spänn som jag faktiskt tänkt köpa. Så traskar man in på E-hjälpen efter skolan i brist på annat att göra, och vad tror ni jag hittar...? Världens kanske finaste kavaj från något gammalt franskt märke, knappt använd med fina fickor. Så tar man på sig den och inser att den sitter som ett smäck (vet inte riktigt vad det innebär, "smäck", but I think it's a good thing). Man betalar sina 50 kronor för ett tygstycke som kommer hänga med hur länge som helst och skrattar åt alla som lägger hundralappar på en i samma stil. Nu kan jag slänga min gamla, askorta Vila-kavaj från typ -04.

Vet att jag måste sluta blogga en massa onödigheter (might as well just get out of it totally, eller? va?) men fick ett litet uppvaknande igår. Ni vet hur man tänker att man ska leva tills man är åtminstone 60-70. Man ska hinna med en massa och göra allt sen, hur man förbereder sig för hur livet ska bli istället för att leva, bla bla bla, yadda yadda. Jag är inget undantag men idag fick jag höra att en släkting fått åka in till sjukhuset, antagligen på grund av en liten hjärtinfarkt. Det är ju inget man räknar med ska hända bara sådär mitt i livet, och BAMM så är hela skiten slut. Kruxet är bara att han är 38 år gammal, dubbelt så gammal som mig, fullt frisk i övrigt. Han mår bra nu, men jag menar...ändå..liksom? Har man kanske levt hälften av det här redan fast man räknat med att man bara levt en fjärdedel? Such a ripoff isåfall.

Hej, bitches! Gör verkligen allt för att slippa plugga nu, så jag tänkte klaga lite, perfekt förum för det detta. Somnade fem imorse och radion skrek i två timmar innan jag vaknade och insåg att det typ inte var någon idé att gå till skolan. Men! Massor med kaffe och en lektion senare sitter jag kvar och skrattgråter åt hur mycket det är att göra. Vill ni höra vad som helst ska vara gjort den här veckan? Eller ja, helst typ förra. Jag vill bara ha det svart på vitt liksom, och word är so last....generation.

Here goes!

- En uppsats om Sveriges politik under 1970 och vilken påverkan det gjort för dagens demokrati
- Ett arbete om "Toppform" och min en analys om min egen hälsa och leverne (hahaha)
- En artikel om volontärarbete som komplement till projektarbetet
- Fortsätta samla faddrar till Vår Plats
- En presentation om analysen av genus och uppväxt i PowerPoint
- En debatt om skolan mellan de olika svenska partierna; ich bin Vänstern!
- Ett arbete om olika psykologiska perspektiv; kognitiva, psykodynamiska, humanistiska, etc.
- Skriva ett studenttal och hålla inför typ någon
- Ett arbete om adolescensen och min egen uppväxt
- En tidningsartikel på engelska
- Läsa ut The Pelican Brief
- Göra ett programme project på engelska, d.v.s en 10 minuters presentation
- Skriva matteprov om derivata

Och ja, jag gör medvetet så att allt låter jävligt mycket jobbigare än vad det egentligen är. Och once again: den här veckan!!!

Men så dagens hittils roligaste, lite upplyftande: Michelle läser högt ur Psykologiboken om "Moa"; 'Ena dan har jag storhetsvansinne, en massa otroliga idéer och planer för livet. Nästa dag är jag beredd att dö. Häckar på mitt rum med en flaska vin och mascaran hänger nere vid knäna. Varpå Lisa hostar menande och säger mitt namn. Seriously, det var fan träffande på riktigt.

Alltså, jag vet att jag borde plugga och att klockan är kvart i tre på natten och att skolan börjar om typ fem och en halv timme, men...ja.