Tröttnade på att plugga och ha tråkigt och Valborg var helt värdelös och sen kommer Emelie och bara bjuder till 20-årsfest. Efter fem timmars jobb i fredags skenade jag hem och åt, duschade, bytte om, försökte bli snygg och sen bil från Arbrå med lite nytt folk. 160 km/h med "Jolene" i högtalaren och runt elva på kvällen - en stuga mitt ute i ingenstans i Jämtland där folk redan var igång sedan länge. Nästan bara nytt, trevligt folk (tack!) och kiwi, whiskey och dance senare var jag glad igen, norrlänningar är underskattade. Sen råkade jag fyllesms:a Annas pappa. Igår var mys, hemfärd och date med Anna. That woman makes me feel like I'm drunk - even though I'm not. Vi checkade film och satt på altanen, herremig vad skönt det var. Idag ska jag plugga matte till provet imorgon med bror och sen promenix, SATS to the ARE! Pöss.
Det är så jäkla läskigt när man får den där känslan att folk kontrollerar en, att jag ändrar på mig för att tillfredsställa någon annan och varenda gång önskar jag att det är sista gången. Anpassa är en annan sak.
Farmor lät glad när jag ringde sent igår kväll och jag blev livrädd när hon inte var i huset först när jag kom dit. Hon är bra fin ändå, men sån't inser man ju alltid försent.
Idag satt jag i en soffa i Arenan och var tönt och beklagade mig över att ingenting känns roligt längre, jag blir bara less. Visst är saker kul här och där men jag uppskattar inte och ser fram emot saker längre, what's dö maddafakkin diiil? Tror jag måste börja måla kajaltårar och rota fram mina gamla tyllkjolar och Dr. Martens-kängor för att kunna matcha mitt mood.
Det drygaste som finns är ju människor som ska citera låtar hela tiden, men det är så himla bra att man blir galen (det är å andra sidan än mer irriterande att skriva så, heh.). Egentligen borde man ju gilla orginalet bättre, men ibland slår covers allt.
I was 21 years as I wrote this song I'm 22 now but I won't be for long People ask me "When will you grow up to be a man?" But the girls I loved at school are already pushing prams And I loved you then as I love you still Though I put you on a pedestal they put you on the pill I don't feel sad about letting you go, I just feel sad about letting you know
Well, I don't want to change the world I'm not looking for a new England Just looking for another girl
Well, I loved the words that you wrote to me but that was bloody yesterday I can't survive on what you send every time you need a friend Well, I saw two shooting stars last night I wished on them, but they were only satellites It's wrong to wish on space hardware I wish, I wish, I wish you cared
Hittat två nya favoriter i T&G: Mulliga Ullis och Sören Sufflör. Sen tippade jag en V5:a och tänker inte säga vilken jag spikade i fjärde, det märks när jag är miljonär sen. Och jag har lånat Idas kamera, det är finne finne! Sen blir det sommar!
Stockholm i helgen var bra fastän jag kanske var lite för opepp. Minns inte riktigt vad vi gjorde men det var la mys. Finaste var att sitta på tårtan i Hammarby sjöstad i munkjacka utan att frysa. Fotorunda, filmassistent, filmkväll med peeps, yoghurtglass på gräsmattan vid Nytorget med Miriam och Marie. Åkte SJ-tåg för första gången på aslänge, gud, som jag tröttnat på Upptåget. Vet inte vad som händer på Valborg riktigt men det lär visa sig. Övningskört t&f Bollnäs, första körlektionen snart - kommer dö. Tror jag måste sluta analysera mig själv, man mår fan inte bra av det </emo>. Just nu sitter jag och inväntar religionen och skriver om rasism på samhällen. Nationellt prov 3/8 idag, det kommer nog gå finne. Läser igenom Sydafrika-delen och insett att jag benämnt de som drabbades under apartheid och fick arbeta i koncentrationsläger för "svart arbetskraft". Jag tyckte iallafall att det var askul.
Har kommit på ett nytt tidsfördriv när jag står och jobbar och det är lugnt: läsa Travronden. På ett sätt är det väl ens plikt att ta upp de gamla travkunskaperna, tror inte att XXX antal timmar på travbanor som barn och några Dagens Dubbel här och där kan ses som kunskaper ens. Och det slog mig på riktigt det jag tänkt förut: namn på travhästar är helt sjuka. Jag tänkte ge några av de bästa och sjukaste jag hittade efter att ha skummat igenom Trav & galopp-ronden. Och mind you: det är inte några värdelösa porrfilmsnamn eller så vi snacka nu. Det är HÄSTAR.
Thairack Majgreven Mister Go Go Gumgirl M.C Bodbäckslena Hi Life Varulv Hornline Magic Cashflow Likable Hörda Lajos Ufo Iggy Pop Another chill Zlatan Bob Rutger Raket Dunder Åke Webcam H. Limburgia Kaviar Super Du Mä Shopping Centre Enjoy Ribb Ingegärd All Over Guan Tanamo
Kaffe-count sedan i fredags eftermiddag: 1 Tecken skrivet på samhällsarbetet-count sedan i fredags eftermiddag: 12 000, minst. Varv körda i edsbyrondellen sedan fredags eftermiddag-count: 3 Grinade tårar de senaste fem veckorna-count: 0 Mil gådda-count sedan i fredags eftermiddag: säkert 5 Intetsägande blogginlägg-count sedan i fredags eftermiddag: minst 7
Har varit ute på prommis med michelle på Fantavägen och hon har kommit på en intressant fenomen, insikt, vad du nu vill kalla det, som kallas: Utvecklingsfasen. Den är typ ett samband mellan hur ful/snygg man är i olika stadier, främst i skolåldern. Exempelvis har hon kommit på att man i lekis/ettan fortfarande är söt medan man i trean är ganska så ful, i sjuan är man ganska snygg medan de flesta åttor inte är det. Och jag stödjer den här teorin helt och fullt, exempelvis är de snyggaste människorna på Voxgym i år ettor! I tvåan är man inte så jäkla het, men sen i trean börjar man så småningom bli snygg igen för då är utvecklingsfasen för gymnasiet över, så är man helt slapp! Eller "uttänjd som ett jävla anus" som mich konstaterade. It's an exact science. Consistent as gravity.
Egentligen är det här en dag då man borde vara ute i solen och njuta av den första RIKTIGA vårsöndagen. Men jag sover för länge, övningskör i rondellen tre gånger och åker till farmor och käkar kubb istället. Nu sitter jag här med samhällsarbetes-dokumentet öppet och försöker skriva om varför det idealistiska/historiematerialistiska perspektivet är bättre än det socialistiska/liberala och varför mina orsaker och mina perspektiv har hög/låg validitet, kvantitet, kvalitet och reliabilitet. Och om jag sa att jag ser ett ljus där i tunneln så skulle jag ljuga, men ett litet, litet ljus, jättelitet kanske jag ser. Kanske. Och så flyter "I walk the line" ur högtalarna på LP:spelaren. Gillar egentligen inte Cash så mycket, men efter att ha sett filmen med samma namn och efter att jag fick "At San Quentin" av farmor i vintras så är det svårt att låta bli. I övrigt är dagens kanske låt "Do Ya Think I'm Sexy?". 90-tals-disco när den är som bäst, makes me wanna party like SO bad. Nu åter till Indien, Gandhi och saltmarschen. Snart är vi lika fria som barnen i sexsekten i Texas!
Jag har aldrig varit normal, bara när jag går med dig
Jag vet att man inte ska vara sentimental eller en tönt, men så sitter man där i sitt rum i byn som ligger i en grop och funderar på att ta sig i kragen eller inte och så får man ett sms som säger "Jag tyckte att du skulle få höra något fint, for old times sake" och får sedan höra hela Gårdakvarnar och skit live. Behövs inte så himla mycket mer då. Det är sant det.
Så många broar jag bränt, ingen tog mig riktigt över, nej Men jag går inte isär när jag går med dig
Hade det här varit för 3-4 år sedan hade jag fortfarande varit i upplösningstillstånd nu. Grinat lite, skrikit lite, varit fjantig men otroligt stolt, men nu bryr jag inte officiellt. Men hjärtat har ju tatuerat "Hv71" långt där inne och det går inte bort trots tid och oengagemang. Även om hemmamatch-tröjan ligger långt in i garderoben och jag inte sett en match live på två år och inte många alls på TV under säsongen har jag ändå alla gamla tidningsurklipp och autografer kvar, det är ändå laget som fått mig att åka några hundratals mil, inte minst hjälten Stefan Liv (give it to me baby, aha aha). Smålandsbönderna med sloganen "Vi har Gud på vår sida, era jävlar" som precis som Edsbyn slår i underläge med 2-0 i matcher. SM-guld både i bandy och hockey 2004 och likaså nu, från Sveriges kristnaste ort och Sveriges näst kristnaste ort. Det är nästan så man kan bli religiös. Och även om det är guldfest över 60 mil härifrån imorgon och jag inte nämnvärt kan ses som supporter ler jag stort när jag ser dem åka omkring överlyckliga på isen, skriker det obligatorisk "SM-GUUUUULD" och kramar om varandra. För jag är ju inte en del i det hela egentligen, men det....är man ju, ändå, på sätt och vis. Nåja, skitsamma. Grattis, gubbar!
Ska du steppa, steppa framåt, så ta det, så ta det ditåt
Bara dagens låt, inte mer än så.
Kanske stor lärdom ligger i de största besvären Kanske det priset kanske inte värt att pruta på Kanske hela idén är att vi ska njuta så
Jag tror nog att vi vet hur det ska gå till men kanske inte vågar Och tänker alltför mycket men fastnar i samma låda Men tillfällen till lycka råder det fan ingen brist på Fast ljus och mörker går väl ihop, det kan ingen kringgå
Det är nästan så egentligen att det är de små sakerna som gör en båda gladast och ledsnast, det är väldigt, väldigt lämpligt må jag säga. Miriam sa en gång att "lämpligt" är något typiskt Hälsingland. Det är inte "bra" och det är inte "dåligt" eller "lagom". Det är lämpligt. Men även om jag börjar uppskatta saker som jantelagen, grupptryck och att vara riktigt svennig så kommer det här bli ännu en bra dag. Bestämde redan i början av veckan att den här veckan skulle bli OUT to the STANDING, och hittils är den ju det. Som när man ser över ekonomin och inte vill gå och gömma sig efteråt, när man badar bubbelpool i Alfta, när man hittar en blå/vit/turkos Adidas WCT-jacka för 30 spänn, när man får sms av läraren att morgonlektionen är inställd och därför får två timmars extra sovmorgon (som jag spenderar med att lyssna på Bloc Party), som när man lyckas övningsköra hem utan att så mycket som nudda garageporten, när det är SOL, VARMT, TORRT, BART, GRÖNT ute. Egentligen gillar jag inte den där känslan när man går igenom allt som kan vara dåligt och allt som kan gå fel, och så vågar man nästan, nästan forma tanken "Men allt kanske är riktigt, riktigt bra ändå?". Ibland kommer man på sig då, och inser att något är dåligt och fel och då är ju katastrofen rätt påtaglig, men ibland inser man även att ALLT faktiskt är riktigt bra. Det är nästan ännu läskigare för då vet man ju att det skiter sig snart, åtminstone någon av alla dessa saker. Fast...nu skiter jag i det. Saknar bara alldeles för många, jag vill inte att de ska vara borta, jag vill vara borta med dem.
I'm not afraid of anything in this world There's nothing you can throw at me that I haven't already heard I'm just trying to find a decent melody A song that I can sing in my own company
You've got to get yourself together You've got stuck in a moment and now you can't get out of it Don't say that later will be better now you're stuck in a moment And you can't get out of it
Det är det här jag gör istället för att plugga, ska börja snart. Tänkte bara hylla ett band, eller hyllning och hyllning, sak samma. Minns när jag tittade på någon motsvarigheten till Voxtopp som gick på fyran någon gång mellan 03/04 och textraden "You can run away, leave your books behind you. But you should look back twice, just to be on the safe side" satte sig på hjärnan. Våren 2004 köpte jag Frengers (över ett år efter att den släpptes, som sagt: sist med det senaste). Det var när jag precis började få råd att beställa skivor från cdon.com och inte längre kunde ladda ner musik och den här prioriterades högst. Jag hade nästa hela skivan på min Jens of Sweden 128 Mbit-mp3spelare redan, men det vart en annan grej. Skivan är helt underbar, Jonas Bjerres röst är outstanding och texterna är beyond poetry (ska för övrigt aldrig sluta slänga in engelska ord när jag skriver på svenska).
Anna och jag såg dem i Oslo sommaren 2006 på Norwegian wood och de öppnade med "Special" och avslutade "Comforting Sounds", och det blev sådär ni vet, som när man innan konserten kanske sitter och pratar om hur man VILL att den ska bli. Sen kom " And the glass handed kites". Den skivan, Babyshambles och TTA är det jag till 90% lyssnar på när jag ska ut och gå eftersom det är...eh, bra. Minst sagt. Och någon gång snart kommer ett nytt album vilket kanske blir turné vilket kanske blir, ja, ni fattar. Det här är ett sån't här band som de flesta människor vet om, men som man ändå inte vill tipsa om eftersom det är så JÄKLA fint/bra/grymt/blabla, men jag kan helt enkelt inte låta bli. Bandet heter Mew.
Veckans söndagsgung! Tydligen svensk grupp som tidigare hette Black Moses men nu bara heter Moses, men en kan ju ha fel. Can't help thinking of me and Anna när jag lyssnar på den här (det var den här jag sjöng på igår när vi gick genom Öje), texten är ju väldigt....träffande.
I wanna be a black man But I was born as a white man Could go for a red man But all I wanna be is a black man
Hamnade imorse (idag) framför en tv-serie som gick på femman som hette "Extraordinary parents". Tror det var andra och sista delen och jag vet inte vad den handlat om innan, men nu handlade det om föräldrar som agade sina barn, mer eller mindre i Guds namn. Och barnen var discipinerade, hjälp vad de var disciplinerade! Men för att få sin fyraåring att inte ljuga, är det då rätt att slå henne tills hon skriker helt hjälplöst? Och sedan sätta sig ner och lära barnen om gudomlig kärlek? Hittade en vers i Ordspråksboken där det står:
"Öppna ditt hjärta för fostran och dina öron för kunskapens ord. Undanhåll inte pojken fostran, agar du honom slipper han dö. Det är du som skall ge honom aga och rädda honom från dödsriket."
Är man "riktigt" troende, förespråkar man detta då, att slå sina barn? Jag kan ha fel när jag säger det här, förlåt mig isåfall, men står det inte i Bibeln att alla synder är lika stora? För om det nu skulle vara så, rätta mig om jag har fel, är det då lika illa att mörda en person som att låta en kvinna tala i församlingen (Första korinterbrevet 14:33-35)? Och om man säger, men det är lagar från förr, man måste tillämpa Bibeln i nutid, varför har då vissa kristna något emot homosexuella eller sex färe äktenskapet? Kan man inte säga det om det mesta då, och välja vad man vill tro på? Det här är gamla lagar, men det här kan vi använda oss av idag, etc. Ta mig inte fel nu, jag vill inte bitcha, jag är bara nyfiken! För mig är kristendomen religionen som i grund och botten handlar om att älska varenda människa och att göra mot andra det du vill att andra ska göra för dig. Hur kan då människor misstolka det så gravt att de slår, mördar, hatar och dömer andra människor i Guds namn?
Även om det kanske är svårt att tro, inte minst för mig själv, funderar jag ofta och mycket på det här med tro och religioner. Jag tillkännager mig inte till någon religion eller Gud, men tillkännager mig den ultimata klyschan, "ah, fast NÅNTING tror jag ju på!". Men visst hängde man en del i kyrkan som barn, vilket kanske är rätt oundvikligt när man bor på Sveriges näst kristnaste ort, men det är ju inte som att jag ogillade det. Miniorerna, kör, fritids, lucia, scouterna. Som liten trodde jag att tag att jag var kristen utan att förstå innebörden. Efter ett tag insåg jag sedan att jag inte kan tro på saker jag inte förstår, även om det gör mig tll en tråkig människa eller inte. Och ja, det gör mig även till en människa som inte tror på Big Bang och Darwins evolutionsteori är ju ingen Matte A-kurs direkt. Men ärligt talat bryr jag mig inte särskilt mycket. Ska jag på allvar börja fundera på varför jorden skapades och vad jag egentligen gör här måste jag nog hoppa av gymnasiet. Jag vet var jag kommer ifrån och att mitt liv har något slags syfte, det räcker gott och väl för mig och ändå mår jag utmärkt!
Jag är döpt och konfirmerad i Svenska Kyrkan också, vilket jag ångrar eftersom jag inte insett då vilket starkt åtagande det faktiskt är (barnadopet är ju dock mina föräldras "fel", enligt mig ska dopet vara något man gör självmant). Och även om jag vet att något/någon/whatev ser över mig är jag samtidigt säker på att jag aldrig kommer att bekänna mig till en religion. Man kan aldrig veta riktigt säkert, SÅKLART, men jag är ungefär lika säker som en troende person är säker på att den aldrig kommer att sluta tro. Att diskutera tro och religion är något extremt komplext för mig eftersom det inte går att bevisa (hey, that's why they call it belief!) och det blir knivigt då man verkligen till förstå saker och ting. Kanske har jag aldrig försökt förstå, och kanske fokuserar jag på allt det negativa, men jag ogillar att tänka abstrakt och vill sätta saker i sammanhang.
Jag vet dock att troende, och då oftast kristna i det här landet, får utstå mycket skit för det och de får hela tiden försvara sina religioner. Varför är det så? Varför finns det krig om Gud finns? Varför får du inte dricka? Och det måste vara riktigt jobbigt när man kanske inte vet att det är på ett visst sätt, utan tror.´Jag vill bara försöka förstå hela grejen någon gång, kanske inte den här veckan eller nästa, men någon gång. Jag dömer ingen, gör vad fasen ni vill så länge ni inte skadar er själva eller någon annan. Alla gör misstag, alla gör fel, alla är bäst men ingen är bättre än någon annan. Om någon tar illa upp av det här så...gör inte det? Det är min ensak det hela och jag försöker att inte döma människor som inte dömer mig först. En av alla smarta saker M.Rotter lärt en är att om man attackerar eller blir verbalt fientlig i en diskussion har man redan förlorat den. Får inte till något snitsigt slut här så, PEACE OUT!
Ska sätta mig och titta på Billy Elliot nu för att jag inte orkar byta till mysbyxor och gå och lägga mig, och så slår det mig att sheit, Jamie Bell som spelar Billy var ju redigt söt där kring -00. Och jag menar, det är inte som att sådant här inte hänt förut., fula engelska barnskådespelare som blir snygga. Jag menar, Nicholas Hoult, Cillian Murphy (irländare, men whatever), Daniel Radcliffe (okej, där gick gränsen, men WHATEVER). Det jag syftar på är...tänk vad några år kan göra. England vore väl nå't ändå? Nog för att all musik kanske inte är bra och nog för att de flesta människorna kanske inte är smokin' hot, men ändå. Och bilden. Sheit. Eller ooooooh......myyyyyyy.....GOOOOOOOOOOOOD (in the Janice-kid of way). Wanna do the Miroki-catlicking-pose on him.
Tänkte bara tipsa om en helskön låt jag hörde på Pang Prego igår (för övrigt bästa radion på länge) och kanske och förhoppningsvis blir det årets sommarplåga bland diverse indienissar, vet att jag skulle uppskatta det. Som låten låter ska sommaren kännas, med diverse inslag såsom The Cardigans - 03:45 No Sleep och Jay-Z - 99 problems. They live by night, tre göteborgare. Alltid de jäkla göteborgarna. Om Kina massproducerar barn, Kenya långdistanslöpare och USA fetton, så massproducerar då Göteborg bra musiker. Säger bara: Bad cash quartet, The Tough Alliance, Broder Daniel, Håkan Hellström, Silverbullit, Soundtrack of Our Lives, Jens Lekman etc. etc. etc. ja ni fattar.
Anna, vilken Anna ändå. Som hon skriver i sin blogg, och till mig av alla personer. Kära Anna. Jag hinner inte skriva så mycket just nu, men en grej med mitt sprutluder som är typ det bästa som finns är att ibland när jag ska gå och lägga mig brukar hon skriva "Godnatt min skatt". Bara en sådan sak. Då känner man sig uppskattad, sådan är hon liksom, mitt sprutluder. En sådan människa kan man inte ogilla om man är psykiskt stabil.
