Arc-de-Triomphe et La Salpêtrière
Känns utan tvivel som om jag inte kommer att somna på ett tag. Det är så tyst här så det finns inte, känns som om snön ljudisolerat hela huset. Ljusstake har jag fått i fönstret så jag antar att det är jul på riktigt nu. Sitter och försöker få motivation till novellsamlingenmen det går segt, trögt, kärvt. Lite svårt att få inspiration här också, antar jag, de hade nog varit bättre om jag bott i typ Moskva eller Kapstaden (ah, det känns bra att skylla allt på någon annan, faktiskt). Vad är Jane Svensson för slags människa egentligen? Och ska jag låta allt gå åt helvete för Nicklas? Och varför är Karl på väg bort? Ja, jag menar det, det är just det jag försöker ta reda på. Och jag vill åka bort. Jag ska banne mig till Tallinn innan gymnasiet är slut, så är det bara. Allt för att kunna stå där mitt i skiten och säga "finns det möjlighet att åka trådbuss?" eller "Edaaa? EDAAAA?". Jag tackade nej till en gratismånad i Tyskland, mitt pucko, men talet är färdigt om man ska gå över och se något positivt.
Bor du i Edsbyn med omnejd, befinn dig i arenan på Voxgym nån gång mellan 17 - 22.30 på lördag. Drick lite kaffe, kom in och skänk en tjugo eller lyssna på lite musik. Det gör gott för dig och några till.
Bor du i Edsbyn med omnejd, befinn dig i arenan på Voxgym nån gång mellan 17 - 22.30 på lördag. Drick lite kaffe, kom in och skänk en tjugo eller lyssna på lite musik. Det gör gott för dig och några till.
Anger management
Det kliade och snurrade och jag var sådär arg att jag hade kunnat...ptja, döda någon är väl lite drastiskt, men det var banne mig nära. Vankade av och an och svor inombords. Och sen: 170 i puls, 11 kilometer, rasande tempo, krampande ben och blodsmak i munnen. Och sedan: REDO FÖR FIGHT!
Fuck me, I'm famous
Om jag var en av världens kändaste människor, som större delen av mänskligheten kände till. Om jag skapade trender hela världen följde och hade så otroligt många dollar att de skulle ta en halv livstid att räkna. Om jag hade makt att påverka och göra skillnad, ja, då skulle nog jag också färga mina får.
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/klick/article1341629.ab
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/klick/article1341629.ab
City's breaking down on a camel's back
Hit och dit och hit och dit och dit. Påstötningar och sammanträffanden. Och det är fint när man ser det börjar snöa på Hügabacka. Imorgon (eller senare idag) är första morgonen på typ åtta veckor som jag inte behöver ställa någon väckarklocka. Lyx.
My dreams, they've got to kiss, because I dont get sleep, no..
Gorillaz, Kanye, Manu Chao och The tough alliance är mina små raringar de här veckorna. Speciellt 205-gorillaz-kids_with_guns_(hot_chip_remix).mp3 och massa annan bra skit. Och jag vet inte riktigt vad det är med mig och telefoner och att inte svara. I förrgår ringde de och jag antog att de sökte ersättare enligt nummerpresentatören. Så tar jag upp telefonen och tittar på den utan att svara. Jag vet att jag borde svara, borde verkligen för jag behöver pengarna. Sen när det slutar ringa blir jag lugn och sen får jag ångest över att jag INTE svarade. Och så är jag på tok för stolt för att ringa upp igen, kära nån, jag tänker inte tigga om förödmjukelse.
Ibland är det synd att man har de där mentala spärrarna som hela tiden hänvisar till förnuftet. Jag är inte spontan för fem öre och inte för femhundra spänn heller. Just nu önskar jag att jag kunde dra på mig byxor, jacka och mössa, packa en liten väska och åka dit pepparn växer. Eller åtminstone till Avesta eller Köpenhamn. Eller så upptar jag träningen igen, vad roligt det var ändå när allt kommer och går omkring. Eller så lägger jag mig och läser i väntan på dvala.
Tänk om man var lite old school.
Ibland är det synd att man har de där mentala spärrarna som hela tiden hänvisar till förnuftet. Jag är inte spontan för fem öre och inte för femhundra spänn heller. Just nu önskar jag att jag kunde dra på mig byxor, jacka och mössa, packa en liten väska och åka dit pepparn växer. Eller åtminstone till Avesta eller Köpenhamn. Eller så upptar jag träningen igen, vad roligt det var ändå när allt kommer och går omkring. Eller så lägger jag mig och läser i väntan på dvala.
Tänk om man var lite old school.
We got koka-kola veins
Jag vill ju inte börja sniffa kokain eller injicera heroin men NÅGOT måste jag ju faktiskt ta mig till.
Va informativt.
Va informativt.
Så är det
I leave you with photographs,
pictures of trickery
Stains on the carpet and
stains on the scenery
Songs about happiness
murmured in dreams
When we both us knew
how the ending would be...
Ibland är jag inte killen med kollen
Så har jag suttit i X antal timmar och skrivit 18 sidor anteckningar till körkortsprovet imorgon, för hand. Nyss satt jag i köket och förbannade stela handleder och knakande axlar. Och så slår det mig. Varför har jag inte bara skrivit hela skiten på datorn och sedan skrivit ut det?
Och ja. Det kan man ju fråga sig.
Och ja. Det kan man ju fråga sig.
De viskar du är tidlös men de menar omodern
Samma visa varje innan-jul. I ett försök att frambringa den där julkänslan slår man in de vackraste paketen, hittar på de fyndigaste rimmen, säger "åååh, vad jag längtar till julen och att de ska sätta upp julgirlangerna på Långgatan!" och "julen handlar ju inte julklappar egentligen, den handlar ju om att umgås med de man älskar". Stearinljuslukt, nejlikedoft, svettiga tomtemasker, paradisaskar, Mössens arbetssång och brysselkål. Och aldrig någonsin frambringar man samma känsla som när man fyra år gammal med knallgult hår på huvudet sprang barfota ut på bron och såg att gröten i skålen var uppäten av TOMTEN! Så sjukt häftigt var det. Sen fick man finklänning, det var väntan och spänning och så fick man äta jättemycket godis och sen fick man en käpphäst också. Det förlorar charmen men har något visst, girlangerna är ju rätt fina när allt kommer omkring.
När en gammal sång får en helt ny text
Alltså ah, jag vet att man ska hata kent. Egentligen. Man ska tycka att de är fjantiga, pretentiösa självmordsmusiker. Och jag är en av de som hycklar och gör narr och ÄNDÅ sitter på ett liggerunderlag utanför Annexet i 5,5 timme i smällkalla november. Men ändå killar, ni har ju varit hela mina ungdomsår för tusan. Vinternoll2 och jag är tolv och allmänt konstig. 10 minuter (för mig själv) och jag är 14 år och popare. 747 och jag är 15, har ilsket rött hår och är vilse på Oslos gator med min vapendragare. Jocke Berg kan vara den mest pretentiösa människa som lever i Sverige och jag ÄLSKAR honom för det, för det fulaste som finns idag är att vara pretto, alla hatar prettos, man SKA hata prettos! Därför älskar jag alla som är det, bara därför. Nu ska jag dra på mig mysbyxor och gå ner till Bäckstigen och dricka té eller nåt.
Och Jocke har blivit jävligt gubbsnygg måste jag säga.
Berlin och...ingenting mer?
Imorgon ska jag se ett av den gångna tidens favoritband: knet. Jag har lyssnat på nya skivan tre gånger, Anna är taggad som ett as och jag bryr mig inte. Känns rätt opepp. Lite sådär...jaha, var ett tag sen sist, hej hej. Fast nu kommer ludret freaka på det här so this one's for henne: skoja bara!
Saker som piggar upp mig klockan 07.19 en fredagsmorgon
Arvika-minne:
Nörden i Detektivbyrån: Vet ni varför jag har de här på mig? Det är för jag tycker det är så jäkla GÖTT att va nörd! Jag har nog förresten mest synfel av alla här inne....-5,25!
Publik: Whooooooo!
Anna: Hur mycket har du?
Jag: -6.75....
Anna: Haha, hur mycket behöver man för att vara blind?
Kajsa: ...-20.0
Assocciationsleken:
Ida: Träd
Jag: En
Ida: Ek
Jag: Björk
Ida: Skifs
Mail från moster:
FW: VB: Vi Tjejer är fulla hela veckan
Vi Tjejer är fulla hela veckan:
MÅNDAG-ONSDAG är vi praktfulla.
TORSDAG är vi förväntansfulla.
FREDAG är vi beautyfulla.
LÖRDAG är vi skitfulla och
SÖNDAG är vi förhoppningvis ångerfulla.
Send denna mail vidare till de härliga tjejer du känner!
Nörden i Detektivbyrån: Vet ni varför jag har de här på mig? Det är för jag tycker det är så jäkla GÖTT att va nörd! Jag har nog förresten mest synfel av alla här inne....-5,25!
Publik: Whooooooo!
Anna: Hur mycket har du?
Jag: -6.75....
Anna: Haha, hur mycket behöver man för att vara blind?
Kajsa: ...-20.0
Assocciationsleken:
Ida: Träd
Jag: En
Ida: Ek
Jag: Björk
Ida: Skifs
Mail från moster:
FW: VB: Vi Tjejer är fulla hela veckan
Vi Tjejer är fulla hela veckan:
MÅNDAG-ONSDAG är vi praktfulla.
TORSDAG är vi förväntansfulla.
FREDAG är vi beautyfulla.
LÖRDAG är vi skitfulla och
SÖNDAG är vi förhoppningvis ångerfulla.
Send denna mail vidare till de härliga tjejer du känner!
Moss-skägg, sockrig kubb och Ågrillen
Svinkallt här inne nu. Öppnade fönstret för en halvtimme sen för att känna att jag lever. Inga blåa fingertoppar dock. Tänker på farfar som inte var min farfar. Ett bevis på att vatten är tjockare ett blod, att man kan älska någon man inte är biologisk släkt med mer än någon man knutit blodsband med. Ett konkret exempel (det tjatats om dem hela tiden) på min teori om att man inte måsta älska människor bara för att man råkar härstamma ifrån samma människor. Inget ont om min släkt, verkligen inte, men man får svika de där blodsbanden, de behöver inte prioriteras eller tas hänsyn till bara för sakens skull. En insutten plats i soffan, en stickig mustach, ett försök att gömma undan vodkaflaskan, en tickande Volvo, trasiga axlar, stinkande snus, skygg och försummad, hjälpsamhet, generositet och omtanke. Jag kommer inte att "brås på", man kan inte säga så när vi inte delar några gener. Men jag kommer att ta efter, tar efter, ingen kan säga något annat. Avsaknaden av känslor är sju resor värre än överdrivet mycket känslor och jag har inte grinat eller blivit skrik-arg på veckor, vad säger det om mig? Och hur gör man får att gång på gång på gång åsidosätta, nonchalera, försumma, förbi se och strunta i? Och vad har det med saken att göra? Vad har det med något att göra? Inte ett jäkla dugg.
Tur att de finns, om inte annat.
Tur att de finns, om inte annat.
Karaktärslösheten
Okej, 22 timmar och 18 minuter, bättre än inget.
Caffeine chic
Jag har nu varit utan kaffe i 21 timmar och 53 minuter. Väljer att ta det steg för steg och en minut i taget.
Fjanteri
Haha, alltså, ibland blir jag bara för mycket. Försöka sova igen kanske vore på sin plats.
The shameless kiss of vanity
Och bara helt plötsligt tappade jag lusten för allt som tidigare kännts viktigt. Insåg att det inte finns nåt att se fram emot, bara saker att se tillbaka på. Dä bidde mörskt igen, skulle morfar kunna säga om han kunde sätta ord på det här.
En kille hatar världen och mänskligheten så intensivt att han skjuter vilt omkring sig på sin skola. Spanien kan ligga under vatten om 70 år om vi inte ändrar livsstil. En familj med ett litet spädbarn omkommer i en bilolycka. 15 000 våldtäkter genomförs i Sverige varje år, hur många kan det bli i hela världen tror ni? 100 miljoner barn på det här futtiga lilla jordklotet har inget hem att gå in och värma sig i om det blir smällkallt. Och ute blåser det som om hela världen håller på att gå under.
Om man skulle ta och gå i idé.
Have you ever walked in the shadow of a giant?
Jag lyssnar på världens bästa söndagsångest-playlist (bara att jag kan använda ordet playlist i en mening är galet). Bilder från helgen finns på bilddagboken och ikväll har Ida och jag lagt upp en youtube-film som var fin. Idag har jag funderat på varför jag aldrig vågar se människor i ögonen när jag pratar med dem. Det sägs att man gör det när man har något att dölja, så jag antar att jag lever en lögn så att säga. Mer eller mindre, av och till, beror på hur man ser det. Om man erkänner alla sina brister och fel har de som ogillar en inget att ta på, då står man över dem. Men hur fungerar det utan att man blir självdestruktiv och blir en av de som ogillar en? En jäkla balansgång skulle jag vilja säga. Jag vill verkligen inte genomleva vintern. Överleva vore fint, men att genomleva känns för mycket begärt nästan. Men okej, *cut cut*, godnatt.
Skulle INTE banga!
Charlotte är bäst! Come with me to Helsiniki! Charlotte har i skrivande stund den omtalade champagne-dräkten på sig inkl. en romersk kriogarhatt med rött fluff. Hon försöker även i skirvande stund fånga ostbollar (cheeeeeeeezeballs) med munnen. Anna hittade just hennes p&l-brillor. Var i sthlm idag och träffade Miriam och vi bondade med en random italiensk afrikan. "Ååååkej!". Önskar jag kunde lägga upp den bild på dem här, jag önskar VERLKLIGEN, men det går inte. Nu lyssnar vi på "Money cash hoes" och Charlie visar en bild på sin häst. Lisa tappade inte granar igår. jag är faktidsklt fett besviken, det ä'r jag. Hora. Din mamma var härlig ikväll, hälsar Anna. Så sug på den du.
Charlie: Do you know what the difference is between your mom and my homework?
Jag: Nej?
Charlie: I don't want to do my homewotrk.
Anna: Vet du vad skillnmden mellan ET och en invandrare är?
Jag: Nää..
Anna: ET har en egen cykel!
Monika och Gök hittade min cykel i ån idag. Den som tog den och slängde är dum i huvudet, jag hatar den jävla idiot som gjorde det. Dú kan lika gärna gå och dö. Jag hatar dig mer än vad smarta människor hatar Hitler.
Pussheeeeeeeeeej. Vinvinvnvinvinvinvinvinvin. Dan. Dagen.
Charlie: Do you know what the difference is between your mom and my homework?
Jag: Nej?
Charlie: I don't want to do my homewotrk.
Anna: Vet du vad skillnmden mellan ET och en invandrare är?
Jag: Nää..
Anna: ET har en egen cykel!
Monika och Gök hittade min cykel i ån idag. Den som tog den och slängde är dum i huvudet, jag hatar den jävla idiot som gjorde det. Dú kan lika gärna gå och dö. Jag hatar dig mer än vad smarta människor hatar Hitler.
Pussheeeeeeeeeej. Vinvinvnvinvinvinvinvinvin. Dan. Dagen.
Oh, it's just around the corner
Packad och klart och Uppsala väntar på mig och jag längtar tillbaks. Vet inte vad det är men jag sover mer när jag inte sover ensam, måste sluta med det. Skulle ha sovit hos lucia-jesus:an inatt istället, men det blir la fler gånger kanske. Jag skulle ju även här kunna whina om att jag knappt sover längre, men vi droppar det. Har lånat en bok som har potential att bli en av de bästa jag läst, Stalins kossor. I have some hope on ya. Hoppas träffa folk i helgen som jag inte träffat på länge, vet att jag kommer att göra det. Och bruden i nosring och jag ska garva sälskratt. Nu går bussen om 12 minuter. Kanske ska börja springa?
Gästbloggare: Josefin Anderson
hej kajsas kompisar!
Nu har det börjat. The hell, as i like to call it. Jag snoozar i tre miljarder år, springer till duschen, hinner frysa ihjäl på vägen, ställer mig där och avstelnar mig. Sen ut, torka mig, springa tillbaka och snabbt försöka klä på mig innan jag förvandlas till en isskulptur. Jag lyckas dock aldrig med det senare, eftersom jag aldrig tänker så långt att välja ut kläder innan jag börjar duscha. Jag, som använder långkalsonger året runt, har ett stort problem när det kommer till att välja kläder. Det finns inte tillräckligt många lager för att jag ska slippa frysa! Just idag har jag tre par långkals, ett par jeans, två par strumpor och ungefär sjuttontusen tröjor. Dom flesta av tröjorna är ylletröjor dessutom.
När man har genomlevt helvetet att klä på sig, börjar nästa helvete; klä på sig ännu mer, gå ut och vänta på bussen. Detta är det absolut värsta med det hela. Eftersom jag fryser en del redan inomhus blir det inte bättre när jag går ut. Pga mitt hår har jag ingen lust att använda en mössa som faktiskt är varm (en av anledningarna till att jag förespråkar att mitt hår ska rakas av. på allvar.) Efter att ha dragit på sig diverse sjalar, skor och jackor, ska man ta tag i väskan, rusa ut, låsa dörren och dessutom hinna med bussen. Det sista ska helst genomföras genom gång, eftersom det är en pina att springa till bussen. Numer snöar det dessutom alltsomoftast på morgnarna, ännu mera pinigt (pinigt är för övrigt en synonym för pinsamt. inte min mening. sorry.)
När man tar sig till bussen finns det två alternativ för vad som komma skall; antingen får man springa hela vägen och komma in i bussen och tro att man är på dödsstigen, eller så står man i kylan och väntar i minst tjugo minuter. Båda är lika plågsamma.
Den här proceduren genomlevs varje vardagmorgon i ungefär fem månader. Hell, I tell you.
Nu har borgen haft en genomgång om jordens befolkning med oss, och vi ska springa till the dear datasal för att skriva klart vår flummiga religions- och svenskauppsats. Peppen!
Jag tackar för mig. eller nåt.
Nu har det börjat. The hell, as i like to call it. Jag snoozar i tre miljarder år, springer till duschen, hinner frysa ihjäl på vägen, ställer mig där och avstelnar mig. Sen ut, torka mig, springa tillbaka och snabbt försöka klä på mig innan jag förvandlas till en isskulptur. Jag lyckas dock aldrig med det senare, eftersom jag aldrig tänker så långt att välja ut kläder innan jag börjar duscha. Jag, som använder långkalsonger året runt, har ett stort problem när det kommer till att välja kläder. Det finns inte tillräckligt många lager för att jag ska slippa frysa! Just idag har jag tre par långkals, ett par jeans, två par strumpor och ungefär sjuttontusen tröjor. Dom flesta av tröjorna är ylletröjor dessutom.
När man har genomlevt helvetet att klä på sig, börjar nästa helvete; klä på sig ännu mer, gå ut och vänta på bussen. Detta är det absolut värsta med det hela. Eftersom jag fryser en del redan inomhus blir det inte bättre när jag går ut. Pga mitt hår har jag ingen lust att använda en mössa som faktiskt är varm (en av anledningarna till att jag förespråkar att mitt hår ska rakas av. på allvar.) Efter att ha dragit på sig diverse sjalar, skor och jackor, ska man ta tag i väskan, rusa ut, låsa dörren och dessutom hinna med bussen. Det sista ska helst genomföras genom gång, eftersom det är en pina att springa till bussen. Numer snöar det dessutom alltsomoftast på morgnarna, ännu mera pinigt (pinigt är för övrigt en synonym för pinsamt. inte min mening. sorry.)
När man tar sig till bussen finns det två alternativ för vad som komma skall; antingen får man springa hela vägen och komma in i bussen och tro att man är på dödsstigen, eller så står man i kylan och väntar i minst tjugo minuter. Båda är lika plågsamma.
Den här proceduren genomlevs varje vardagmorgon i ungefär fem månader. Hell, I tell you.
Nu har borgen haft en genomgång om jordens befolkning med oss, och vi ska springa till the dear datasal för att skriva klart vår flummiga religions- och svenskauppsats. Peppen!
Jag tackar för mig. eller nåt.
No, I won't lay on your grave yard
Men hur pass naiv är jag, egentligen? Kommer livet bli annorlunda om jag flyttar härifrån? Kommer livet i mig bli det, kommer jag bli en uppdaterad version av mig själv? Kommer alla problem lösa sig? Kommer jag sluta tröttna på mig själv? Kommer levernet kunna närma sig den där kombinationen av "perfekt" som alla pratar om? Nä. Jag kommer inte förändra mig efter omgivningarna och leva i symbios med dem. Jag är ingen jävla kameleont. Ledan, tristessen och förvirringen är inte lättare att leva med här än vad den är på Times Square i NY. Tror jag. "Större saker väntar mig...", vad pratar jag om? Herregud, det är väl helt upp till mig. Jag har alltid varit expert på att distansera mig ifrån syndabocks-stämpeln. Tänka att allting ordnar sig av sig självt i slutänden, att det finns någon som vakar över mig som ser till att jag inte blir en av dem. Det är ju jag som ska ändra på mig, trampa upp min egen stig i det förbannade ogräset. Jag ska inte ta en nylagd, fortfarande stekhet motorväg raka spåret till helvetet. Trampa, sparka, springa, riva, slita. Ett paradoxalt invärtes hederssjälvmord.
I know you thought you won
But we knew we were right and you were wrong
Dreaming of something far away from home
Cause you have seen the world from postcards on the wall in your room
Always something missing and searching is killing me
I'm always chasing shadows so don't you ever count on me
But we knew we were right and you were wrong
Dreaming of something far away from home
Cause you have seen the world from postcards on the wall in your room
Always something missing and searching is killing me
I'm always chasing shadows so don't you ever count on me
Men Stockholm blir aldrig min stad
Klockan är halv tolv en söndagkväll och jag går från Södra till Norra torget. Hur många bilar eller människor jag möter? Noll. Inte en enda. Är jag för stor för den här byn eller är den för liten för mig? Är det mig eller byn det är fel på? Självklart är det jag som måste anpassa mig, och jag ska, snart (hur snart är oklart, men ordet 'snart' är tillräckligt). Större saker väntar mig utanför pizzerior, tunnelseende och ignorans komprimerat innanför de omringande bergen. Hoppas jag. Vad händer sedan? Tack och lov har jag inte den blekaste aning, det är lika blekt som det pappersark som skulle kunna gestalta mitt liv då, det är tomt nu. Men det ska fyllas med saker, med sådant det aldrig fyllts med förut, det ska beskrivas med nya storslagna ord. Kanske återvänder jag en dag, helt säkert, men först ska jag se om det finns ett bättre substitut för hem någon annanstans. Kanske på Haiti, kanske i Göteborg. Kanske i Moskva eller utanför Norsborg. Stockholm är en stad jag älskar, men den blir aldrig min, den går inte att greppa. Den ska helst avnutas med en viss distans, se men inte röra. Och vad vill jag ha sagt med det här? Att jag är riktigt jävla taggad på att flytta nu.
"THIS BIRD'S GONNA FLY!!!"
Ikväll är jag Gud...
...och så var det med det!
Fylleloggen nr.2
Ja, jag menar det. Anna vill att jaG Skriver nåty om henne, sååå jag gör väl det? I love the woman, så himla mycket. Hon spelar kanye west så jag älskar la henne. Och också, hahaha, hon sms:ade mig nyss, mest r<ndom...ever? Inte okej. Och också, OKEJ! Eller inte okej, som de säger. Nu spelar de "Jag ljuger så bra" så jag bra" så jag ska gå och dansa lite för charlies skull. Eller jesus walks? Kanske. Liv? Eller kanske Nirvana? Ja, det verkar så? Ja, jävlar i min själ, vilket liv man lever...
PUSS!
PUSS!