.

Idag stod lila (lila, inte lilla) mostern och Monika och jag i hallen och pratade efter bandyn (som jag inte bryr mig särskilt mycket om). Vi diskuterade framfall, barnnamn, släktsjukdomar och livmodersvaccination. Både framfall och livmoderscancer ligger tydligen i släkten så jag får nog aldrig någon bra livförsäkring, dubbelnamn är fina, framfall är inte bara det äckligaste ordet som finns utan även bland det äckligaste som kan drabba en människa (fördelaktigen en kvinna) och mina barn ska inte heta Katla och Brunstgnägg.

Startade företagskonto idag, bakade tre verk, pluggade (inte) matte, vill åka bort. Och har ingenting av nytta att säga (fast det har tammejfasen ingen nu för tiden). Men vissa saker tröttnar ju bara inte ut en:

Sitter och meckar med mail och loggbok och så börjar det klia i kroppen. Jag blir rastlös, får myrkrypningar, allt sån't. Gaaaah, vad ska jag göra, kan inte koncentrera mig, tänker jag. Och så känner jag lukten från det gemensamma köket. Shit. Jag har inte druckit kaffe på över 28 timmar räknar jag ut. Shit. Shit, shit, shit, shit. Vågar man gå ut och fråga om en kopp?

Helgen blev/blir väl mest som helger alltid blir, de blir aldrig som man tänkt sig, det är ett som är säkert. Men det var en bra helg, träffa folk, släktmiddag, zombiefilmer, förfest, en vän att vara stolt över, fika och 400 kronor har jag tjänat så det var ju lite ÄG! Och den kommande veckan ska bli ännu bättre, kan man ju kanske hoppas på. Och veckan efter det, och veckan efter den med. Sen blir det kanske lite dåligt tag, och kanske sämre och sämre. Och sen en bra vecka. Och sedan en dålig. Två bra. Och sedan en RIKTIGT GALET SKITBRA VECKA!

Har dessutom ett nytt beroende.
You can't live with it and you sure can't live without it.

"åsa säger:
men du du är väl bara bäst du tycker jag kramar moster"

Nu ska jag sova igen.

- Anna, jag är så glad att vi blev som vi blev.

De senaste 88 timmarna har jag sovit 12. Väckarklockan biter verkligen inte längre, den blir som ett inslag i sömnen. Jag har upptäckt att låter man den ringa i tre minuter så slutar den ringa och börjar inte om igen förrän ett par minuter senare! Tack snälla någon för lovet, jag ska planera det så lite som möjligt. Men okej: Klämcheck (ordvitsen!) i Gävle, brudträff i Sandviken, matteplugg i Uppsala, häng i Stockholm, samhällsplugg hemma. OCH EN DEL ANNAT, OKEJ? Idag raderade jag även från min telefon en hel del nya och gamla sms som inte ska finnas kvar på grund av [anledning]. Ska ju inte förstöra lovet med en massa sånt här:

Allt står till, här kommer ett hundår till.

Helgen blev ju inte alls som jag tänkt mig, verkligen inte. Missade tåg till Uppsala x 2 först och främst. Nu har det hänt två gånger att jag vaknar upp och inser att väckarklockan har ringt konstant i två timmar utan att jag vaknat. Försöker ta reda på om det är mig eller den det är fel på. Men det bidde bandyspelande med minikusinerna, reklam, spetsat té, webcamlekande (alltid!), filmkusinen, planer och öl-lunch hos farmor, med mera. Så helgen var väl inte helt bortkastad, I guees, och till veckan kommer vapendragaren hem, det känns bra. VÅREN ÄR HÄR! Som jag sa förra året också men som är värt att säga igen: I ÅR BLIR DET VÅR VÅR! JA!

Jossan tyckte att jag skulle modeblogga och jag känner att det är min grej. Mode har alltid varit min grej känner jag faktiskt, I've always had a passion for fashion och jag tänder på trender och allt det. Vilket skämt. Jag har dock tänkt på en grej...vad tråkigt det måste vara att klä sig ungefär samtidigt jämt? På ungefär samma sätt? Fast ja, det rör väl inte mig i ryggen, så länge de är glada skiter jag i vilket. Hon ville även att jag skulle blogga om pluggfikan med Mich och Henk som inte blev någon pluggfika men som likväl blev en mysfika med koffeinskak, finne säger jag. Det är mycket just nu, men är det inte lite skönt också? Det är ju sol i vädret och förhoppningar i alla männskokroppen verkar det som, jag blir glad när andra är glada, sån't man blir glad av. Och om ett tag, senare, jävlar i min själ vad ännu gladare jag ska vara då.

Och ännu en sak som hände i helgen som var bra var att Amy gick vidare till Melodifestivalenfinalen. Det var ett lyckomoment där. Och även mitt hatobjekt i livet. "Världen håller på att gå under" konstaterade kusin och jag kan bara hålla med. I helgen kanske Uppsala och pratade med Anna nyss och vi försökte planera sommarens festival, är du på Charlie, om allt skulle klaffa?

Saïan Supa Crew varvas med Siouxsie & the Banshees som varvas med LCD Soundsystem i högtalarna och jag försöker skriva klart uppsatsen om prostitution. Och ibland blir man glad när vissa människor lägger näsan i blöt. Andra kan man ju skratta åt. Dagens finaste komplimang var denna: "Jag blir avundsjuk när någon i din klass kommenterar i din bilddagbok eftersom de får träffa dig varje dag!". SNAP! Och Puss.

Åh, vilken liten helg jag haft! Har inte åkt bort på flera veckor så det var SKÖÖÖNT! Helgens största ångestmoment tog fart när jag sätter mig på pendeln på fredag kväll och inser att min mobil inte ligger i min jackficka. Och inte i väskan. Och inte i den andra väskan. Och inte på golvet eller sätet. Den är alltså...*baramparam*..BORTA! Kommer halvt panikslagen till Centralen och lyckas hitta en telefonautomat och efter ett bra tag var jag iallafall framme i Söwföw och vi tittade film med lite peeps och det där.

Scrubstittande och taggande hela lördagen. Vi försökte lugna nerverna och dansade lite, freakade lite och sådär. Jag och Miriam mötte upp Jenny och Mathias och fikade och sen åkte vi bort till Hovet. Såg världens kanske sämsta förband (65 days of static) och sedan var det lite väntan och sedan följde 195 minuter The Cure. Och att säga att det var en besvikelse är väl en sjujäkla överdrift, men ja...jag vet inte. De spelade inte så många major hits och de spelade väldigt många låtar som var väldigt lika. Men de körde tre omgångar extranummer och Robert sjöng grymt bra även om mellansnacken bara var sludder. Höjdpunkterna var väl nya låten "Freakshow", introt till "A Forest", när hela halva Hovet dansade till "Close to me" och "Why can't I be you" som kom efter varandra, att de spelade "One hundred years" och "Wrong number" (fick höra linen "I had the best-laid plans this side of America, started out in church and finished with Angelica. Red and blue soul with a snow-white smile. Can you dig it?"). Största besvikelserna var att de inte spelade "Plain song" och "Disintegration". Så grymt gärna jag hade velat höra dem, men de körde knappt några känslosamma låtar, det var bra mycket gitarrmangel där i mitten. Men ta det för vad det är och sådär, det är antagligen första och sista gången i mitt liv jag ser dem. När man sitter där och bara....jag är 50-60 meter ifrån The Cure? Och man liksom bara....OKAAAAJ? Vi kunde inte dra på efterfesten eftersom jag inte är 18 [insätt diverse fula ord av olika kaliber] men ja.

Imorse vaknade jag uttorkad och dann men kaffe och mannagrynsgröt och åh, mina två kumpaner. Sedan åkte jag till Upplands väsby och där åkte tåget ifrån mig. Frågade killen som körde om det var okej att jag sprang runt efter att han nekat att jag skulle få springa över spåret. Och när jag kommer upp kör han ifrån mig. Kul, inte glad på UL efter det, nä. Tar mig till bror som hämtat min telefon (T-A-C-K!). Lekte lite med Photobooth i hans nya Macbook (kul när det går bra för folk). Och sen åkte jag ut till IKEA och träffade människor jag inte sett på länge och det var kul och sedan kärleksmoment och bilåkning och prat och sov och nu är jag hemma och ska gå och lägga mig. HEJ!

Jag tycker inte om Lasse Lindh egentligen. Okej, han är medveten om att det finns glada horor och det är ju bra, men kanske är det muschen eller hans lätt krystade sätt att sjunga på, jag brukar störa mig på sådant. Men "Varje litet steg" är verkligen sådär smärtande, plågande vacker. Den får ju en att ångra saker och ting, helt klart, men jag låter det vara osagt som vanligt, det mesta får vara osagt tills senare, vi tar det sen, har inte riktigt tid nu. Ack, sommaren.

Min far tycker att mitt extraknäck är 'riktigt horigt', det är 112 (den sifferkombinationen bådade ju bara illa) dagar kvar till årets längsta dag tillika den dag jag kan hamna i fängelse och gifta mig (jag ser det som ett tecken på att jag verkligen måste försöka utnyttja dagen, carpe diem, sieze the day, int va så omöjli) och varför är man alltid en jävla nybörjare på det mesta?

Och jag är den största fjanten, okej!???

Helsingenet kraschade mitt internet, tack! Lånar Idas dator då vi är på snabbvisit och duschar innan pizzaätningen ska börjas. Det har badats badtunna, delats ut reklam, skrivits, städats rum, tittats hästridning och sprungits vasalopp i Öjeparken. Effektiv helg, tru dat, man!

Och till er som inte:
-skottar fram till era postlådor
-har husnummer på era hus
-märker era postlådor med husnummer och namn

Jag ska inte säga att jag hatar er eller att jag inte tycker om er, det vore att överdriva, men....SKÄRP ER!

Här ska nu blåsas ballonger!

Idag är en sån där dag när man tappar mackan på golvet och den hamnar med smörsidan uppåt.

Jag gillar min släkt, det gör jag! Vi är nog rätt nära varandra när det kommer omkring. Eller nära och nära, inte Siciliensk maffia-nära, men whatevvaaah. Det finns några fina historier i släkten. Som när min moster blev skjuten i armen med ett luftgevär. När mormor manglade sina armar. När moster blev skjutsad i en garderob efter en moppe. Spritkudden. Vandringspriset. The 4 sisters mä pack, med mera. I släktmun pratas det om mormor som "Urmodern", men hon går även under ett annat namn. Mormor heter nämligen Barbro och föddes i Arbrå. Barbro från Arbrå med andra ord! Och jag vill inte vara den som är den, så jag tänker inte vara sämre. Så när jag är beredd att ge upp mitt liv så ska jag avla fram en son och föra släkttraditionen vidare. Chewbacca ska han heta. Chewbacca från Hygabacka.

Förstår inte varför jag försökte sluta med kaffe, så otroligt dum idé. Man ska inte ge upp saker man blir glad och lugn av, sådant ska man embrace:a, vad nu det blir på svenska. Omfamna. Typ. Tidigare pratade jag och Anna och P&L, taggade nödvändigheter, festivalkitet och camp,etc. Håkan och Mando släpptes idag, inget nytt under solen. På fredag hoppas jag på TTA, Justice, Timbuk, Robyn och Foo Fighters. Skulle kunna funka? I helgen träffade jag brudarna jag inte träffat på länge och det är such a waste att det alltid tar år och dar innan vi träffas nästa gång. Vet inte riktigt varför det blir så, men det blir riktigt kul när vi träffas istället. Tack vare en insats är nu även sittplatser fixade till The Cure nästa lördag, BRA SKIT! Och jag känner det som om allting börjar igen nu, man inser att man faktiskt kommer överleva vintern och att man kan börja vara människa på riktigt igen. Åtminstone snart, det enda jag kräver är att kunna gå utan vantar utan att behöva bli blå. Då ska jag sluta klaga fören minut eller två, och sedan kommer jag klaga på att det är alldeles för varmt. Men det är en annan historia! Ibland har man det branog bra ändå.

6 5 4 nut 3 is up
Gimme that gimme that gimme that nut
You wanna feel the dick baby, try your luck
Because the E likes to fuck fuck fuck, yo!
I get 'em stuck-on and get the fuck on
Give 'em a dick to roam and tell 'em thanks for the pussy hole!

I findem, fuckem and flee you know
But before I d.o', yo, I take a ho' to the hotel
To the motel, to the Holiday inn
Yo, if that bitch start fuckin' up
[What's you do?]
I'll just fuck her friend!