.

Jag har funderat rätt mycket på livet i allmänhet under lovet (för jag är ju så djup och svår, vet ni). Och tills för någon vecka sedan så tänkte jag att jag skulle resa lite och sånt, precis som alla gör efter gymnasiet, och sedan bosätta mig i Sverige. Men...varför det, egentligen? Jag gjorde ett test på internet och det berättade för mig att jag redan levt 25% av mitt liv. En fjärdedel. Varav den sista fjärdedelen antagligen kommer tillbringas med en rullator och en rynkig alt, död make, stickandes och tittandes på framtidens version av VeteranTV. En hel fjärdedel har jag spenderat i ett av världens kallaste och mörkaste länder, där det faktiskt är ett under hur man kan undgå att bli deprimerad enbart av själva åsynen. Så varför ska jag tillbringa mer tid här när Sverige har en yta på 450 000kvm och hela jorden 510 100 000kvm? Okej, det är ju en fasens massa vatten också, men skit i det nu. Men jag käbblar ju bara på som vanligt. Jag vet ju att jag kommer ta jobb på Edsbyverken och bo kvar med mina föräldrar tills de dör och sedan flytta ensam på Skidan och odla orkidéer och adoptera 50 katter. Man blir alltid lyckigare som pessimist.

Lyssnar på låten som kanske blir årets soundtrack. Om jag dör så ska den vara på min begravning, glöm inte det. Funderar på att göra en riktig årsredovisning men vet inte jag orkar riktigt.

Jag har umgåtts med vänner i Stockholm. Jag har vistats i lägenheten på Gärdet i Bollnäs. Jag hamnade i en bra klass och började tvåan. Jag har besökt Västerås, Sundsvall, Gävle, Sandviken, Björklinge, Falun, Timrå. Jag har varit på Arvikafestivalen med bra band, lera, absinth-erbjudanden och förvirrandet att vakna upp i ett trashat tält när folk går på en klockan sju på morgonen. Jag har umgåtts med vänner i Uppsala. Jag har varit i Paris och hoppat under Eiffeltornet och druckit vin. Jag var försummad. Jag har rökt vattenpipa på en brygga. Jag har druckit vin i solnedgången på en tårta i Hammarby sjöstad. Jag har jobbat på Edsbyverken och Bollnäsfestivalen. Jag har fyllt 17. Jag låg på ett hopptorn en konstig höstkväll och tittade på himlen. Jag har firat midsommaren i Söderhamn. Jag var på Peace&Love-festivalen med oförglömliga citat, foten som blev vrickad för två månader framöver, bra band och sommarhärligheter. Jag köpte en skrivmaskin. Jag plankade tåg. Jag gjorde bort mig. Jag upptäckte bättre musik. Jag såg Amy Diamond på Skansen. Jag blev kär i och drack öl i Berlin. Jag såg Knet. Jag blev skribent för UM. Jag blev långhårig. Jag hade tyskor boende hos mig. Jag var eftertraktad. Jag var i Sydafrika och det ändrade mig till det bättre (?) och jag glömmer det aldrig. Jag bodde hos en tysk. Jag slutade med reklamen. Jag var på finfest. Jag sommarjobbade. Jag började töja örat. Jag kom nästan på vad jag ville bli. Jag åkte i en okänd bil mitt i sommarnatten. Jag började sluta bry mig. Jag badade, skrattade, grät, sjöng, drack, skrek, pratade, tänkte, skrev, älskade, hatade, föraktade, kände och betraktade.

Okej, nästan årsredovisning blev det. Inte allt, men mycket. Alla bilder från året finns på bilddagboken, orkar inte lägga upp här och spelar ingen roll gör det heller. Det gamla året skreks ut på en balkong i Ropsten där temat var "Coola människor kring Andy Warhol". Vi sa att det här året ska göras till det bästa någonsin, och försöka duger ju. Försöka är väl det enda man kan göra. Jag tror på det här året, helt och fullt faktiskt. Ja!

En god jul, true my words! Klart det inte är samma grej som när man var liten kis, men det är ju ingenting nu för tiden. Jag har blivit godhjärtad och vuxen och tycker att det är mycket roligare att ge än att få. Ett steg i rätt riktning, jao! Efter 3½h sömn blev det frukost hos farmor, det var lungan. Hon spelade "Fairytale of New York" när jag klev innanför dörren. Halvsov mest och pimplade kaffe. Sen fick jag rota igenom hennes LP-samling och med mig hem fick jag en med George Baker Selection och "At San Quentin" med Johnny Cash. Äg. En timme chill i sängen med Sophie Zelmani i stereon och sen upp till mormor. Vi åt mer än man bör, checkade Kalle, garvade, tjattrade, allt sån't. Under den rätt barnförbjudna rimjulklapps-utdelningen uppstod problem, åh familjen.

Åsa: Ha! Kolla, Ulla rodnar hon!

Mormor: Hoho! Ja, om Ulla rodnar får då jag gå härifrån!

Mormor och morfar försöker lista ut vem ett visst paket tillhör. Jag har skrivit "To mah hoe, from ya biatch!" och vrålar "DET ÄR TILL STINA, GE PAKETET TILL HENNE!". Mormor försöker uttala och utbrister med japansk brytning "mahoe", medan vi måste förklara för övriga släkten att Stina är min hora och jag hennes bitch. Allt medan morfar kastar paketet åt sidan och muttrar att det är skrivet på "utrikiska".

Jag fick cash, choklad, Kalle och chokladfabriken (anar jag ett samband?), väska, sjal, "Den långa vägen tillbaka" av Luke Rhinehart, té, body butter, presentkort, julgranskulor, halsband, klänning, halsduk, duschcreme, yaddi yaddi, etc. Bra jul, fan. Nu ska jag sy på min nyårsklänning, den blir så NICE! Och god jul tillbaks till alla typ 20 pers som skickat god jul-sms, även om de kanske inte läser här. Men inga telefonpengar. Skitsamma. PuzZzZz!

Känns som om sova vore en idé om det ska bli någon julefrid imorgon (idag?). Rummet luktar whiskey, jag har grus i ögonen och TTA - The new school i öronen. Har fått hem en helt underbar serie som Miriam tipsade mig om; "Skins", kan bara inte slita mig. En av huvudpersonerna är ungen i "Om en pojke". Dock har han vuxit upp nu och blivit hotter than a burning hell. Undrar om jag överlever frukost hos farmor och socialisering med släkten på fyra timmars sömn? Under har ju skett. Nu skulle jag kunna säga att jag sitter och tänker på alla de som inte får fira lika bra jul som jag imorgon. Som är fattiga, frusna och ensamma. Fast då skulle jag ju ljuga rakt av. Vrolijke Kerstmis!

Om man sitter i köket och läser tidningen, titttar upp på klockan, och inser att man börjar om 10 minuter och därför inte kommer att hinna i tid till lektionens början. Om man tycker att man bara stör då och att det inte är någon idé att gå dit över huvud taget eftersom man ändå skulle ha kommit för sent. Är man bara lat eller förbannat fjantig då?