Och också!
Mötte mig gjorde också spelschemat till Peace&Love, och allt bra ligger samtidigt (såklart, vad trodde jag?) och jäklar, sommaren är ju här nu! Nu! "Det ska jag göra i sommar", "I sommar ska vi ha kul", "Nu är det bara X månader kvar till sommaren", "Gud vad jag längtar till sommaren", och så kom den bara. Pessimist som jag är säger jag att den här sommaren blir den absolut sämsta någonsin (fastsåklartmenarjagtvärtomfastdetkanmanjuintesägafördåblirdetjuså)
Nu ska jag och Emma ut och gå. So long peoplez.
Spectacular! Spectacular!
Och imorgon är det schlutt med ettan, så himla skönt. Och jag behöver inte känna en sån överväldigad seperationsångest heller, för det är ju faktiskt hela två år kvar. Och jag minns hur jobbig hösten var. När varenda dag bara släpade sig fram, vände sommaren ryggen och vägrade röra sig. Och helt plötsligt blev det sol, kvävande värme, frihet, linnen, vatten och bruna armar. Det enda jag kommer att sakna är disposition och mönster, men jag ska försöka mota bort kontrollfreaket i mig. Go with the flow, ta dagen som den kommer, roll with it, spänna av, släppa loss som man säger. Sanna min ord, jag ska försöka.
Everything I do just comes undone
Men det är det jag saknar med att inte bo i en storstad, att bara kunna försvinna i mängden så lätt. Ställa sig på en busshållsplats och veta att det kommer en buss inom tio minuter, som sen kan föra en till andra platser där inte en människa kan veta vem man är. Tänker dock mest på Stockholm då, men ni förstår vad jag menar. Bara den där friheten att "Idag vill jag äta japanskt, och sen börja en kurs i afrikansk dans. Sen vill jag åka och shoppa." och bara kunna göra det utan att behöva planera och förflytta sig vidare långt.
Anyhow, imorgon blir det tandplågarn, studentfirning och översovning. Prima liv.
Satan in tha gatan
Och ska jag avsluta med något positivt så måste jag be dig smaka på detta ord;
publicerad.
Den du.
If I ruled the world...
De dagarna när allt bara är sådär genomjävligt att man helst av allt vill ligga i sängen, snurra in sig i täcket och tänka att man aldrig ska gå därifrån. När det är en kraftansträngning att lyfta ett finger, och att försöka hänga med i ett samtal är en omöjlighet. När man handlar klädesplagg efter klädesplagg och ändå känns ingenting bättre. Jag behöver inte fortsätta, ni vet ju vad jag menar.
Men så kommer man hem och så ligger ett brev på min plats vid bordet. Öppnar och läser, och sen kanske det inte är så rakt igenom jävligt igen. Kanske känns det till och med helt okej?
"TACK FÖR ATT DU ÄR VÄRLDSFÖRÄLDER. DU ÄR EN MYCKET VIKTIG DEL I MÅNGA BARNS LIV.
Som Världsförälder hjälper du utsatta barn med de mest grundläggande och livsavgörande behoven under hela deras uppväxt.
Den här gången berättar vi lite mer om hur du är med och stoppar spridningen av hiv/aids. Och om hur vi tillsammans skyddar och hjälper barn som är drabbade."
Runaway train
"Det mest gripande tal jag hört under mina lärarår"
Och min kusin var snyggast på balen. Utifall någon missade det.
Och vilket äventyr sen...
Och det är sommarlov om 12 dagar!?
Mama, I remeber you now
Betyg MVG i matte och jag kramade folk hej då som om jag skulle flytta eller nåt. Ida och jag stod nästan och grät i hennes farstu igår, och det gjorde vi inte ens när hon flyttade i somras, haha. Nyss stod Stina och jag och var bootylicious till Justin.T på min uppfart, fett hett.
Nu sa jag äta kanske det svenskaste som finns; mjölkmakaroner!
All God's children need travelling shoes
Sen kom jag hem och hatade melodifestivalen, och jag kan ändå inte hata baltländerna för att de röstar på varandra, för vi i Scandinavien är ju precis likadana. Men att ingen såg det magnifika i the ark, det förstår jag bara inte.
Inatt drömde jag att planet fick nödlanda då det fick slut på bensin, och sedan när vi skulle åka hem, 5 dagar för tidigt, hade jag glömt bort hela resan och satt och grinade på Arlanda.
Men sedan fick jag gladare besked i morse.
Declare Guerre Nucleaire
Nu ska jag springa över till Emma och promenixa, kram och puss coh allt det där ni vet.
Ja jävlar i min lilla låda
Sådär, nu har jag inte tid någe mera.
Bortförklaringar och bardebuter
Dagens fetaste grattis till starsister som faktiskt blir 18 idag. Hon är förmodligen ute och gör Stockholms krogar osäkra vid det här laget, det hoppas jag iallafall. Nästa lördag får jag träffa henne, det har gått alldeles för lång tid sen sist. Längtan och saknad, I tell you.
Imorgon ska jag hänga lite med Anna, cath up on things. Och jag borde hälsa på Emelie och Moa ofta, det borde jag verkligen. Inte för att jag vet om ni läser, men jag saknar er en massa. Ni skulle ha varit den enda anledningen till att jag gick kvar IB.
Nä, jag har ingen hej då-fras.
Pantburkar och paradoxer
Puss på dig.
Morning has broken
Men helgen, helgen. I fredags firades Frida för 19-årsdag och student007, himla trevlans. Och kvällen spenderades med Emma och Ida för mycket nostalgi och lite översovning. Och det obligatoriska klockan 3-flummet.
Oboy-frukost imorse och sen till farmor för födelsedagsfirande och sen hem för ombyte och presentletning och sen bar det av till Ovanåkers kyrka för döpandet av Ammi Camilla Söder. Det är nåt med kyrkor som är så tryggt och skrämmande på samma gång. Finns det något ställe där så många minnen av fullständig lycka och sorg kan inhysas på så lite plats? Dopfika och jag kanske bröt lårbenshalsen när jag hoppade studsmatta.
Sen mötte jag upp med Anna för att prata lite om det som hänt, som de flesta säkert vet vad, och annat. Kom hem och pluggade mitt ass off i någon timme vilket var tämligen drygt, men nödvändigt. Det är galet vad mycket jag känner att jag har kvar.
Senare ringde dock Ida och räddade mig ur apatin så hon, jag, Emma och Chril åkte till Max och tillbaka och nu har jag suttit här och pluggat i...vaddå, 3-4 timmar?
Solen gick upp nyss och om 45 minuter börjar Postis Per på 4an. Lätt värt.
Ja, tack tack jag vet, men ge mig mer?
Men nåja. Vi inventerade varor i 3 timmar och det sög mer än det låter, men utan trevligt sällskap hade jag nog ramlat ihop och avlidit. Skolfrukost, och sedan, eftersom Kenneth är das Tyrann, cyklade jag hem och hämtade arbetet som jag (inte) gjort. Nejmen faktiskt, lätt värt eftersom det annars aldrig blivit färdigt. Tacos, datorkunskap, buss med Jossan, föra över epngar, hepatit-spruta, musiklektion, ställa ordning inför Solidaritetsveckan (skänk en slant eller SKÄMS), gå hem, dusch, och nu hinner jag inte mer för...
sömn? Om oron nu tillåter. Puss!
Pour être héroïque!
Jag Ida och Emma handlade 19 presenter och Ida är dagens rädderska i nöden för hon brände mina bilder och Emms är min companion.
Och sen hände något oväntat som jag glömt bort. Jag är så exhalterad. Herrejävlar.
Fårskalle
Och så har jag hunnit med att söka sisådär än 500 sommarjobb. Paniken börjar infinna sig nu och mest av allt hoppas jag bara på att vinna en mille eller två sådär lite huxflux på Triss. Det har jag räknat iskallt med förut, och det fungerade inte då heller.
Och varför ser Salo-Ola så inte-ut-som-sig-själv ut på senaste skivomslaget? BEEESVIIIKEEEEEN!
Ett sådant där prosaiskt uttalande
Idag på eng-NP skulle vi skriva ett brev till en vän om 10 år. Jag beskrev mig själv som pluggande städerska och tillika uppsalabo som supit sönder sin lever efter au pair-jobbande i Berlin, och som sedan blivit på smällen med en dansk rockgitarrist. Man behöver inte ha högre tankar än så om mitt liv. Jag är negativist och dysterkvist och förväntar man sig att det bara ska bli ett stort fiasko av alltsammans så bli man ju faktiskt en aning mindre besviken när det väl händer.
Puss och trevlig helg på er, anhängare.
edit: Hur mycket blogg-tönt är man inte om man börjar skriva "blogg.se" efter varje nätsida man ska besöka? Senaste var det "www.dn.blogg.se". Det fanns inte.
Never die
Filmkvällar, matlagning, gifter, två portugiser, bäddsoffa, taxi, olivdrinkar, en vattenpippa och jordgubbar och champagne vid bryggan, stadsparken, napoleon, cykelvingel och med mera med mera. Miriam, Anna, Simon, Malin, Charlotte, Josse, Dessi.
Men trots allt känns det helt okej med den där 5 timmars-resan hem för ändå, att kunna äta ett riktigt mål måt, ta en dusch och bara vara lugn är så jähähäävla skönt.
Nu ringer Stajnalajnd på dörren.
OCH också: idag fyller Amy Diamond 15 år. Ingen är gladare än jag och Ida. Hejs!
I'm gonna live forever
Hälsade på farmor för första gången sedan julafton, och det känns konstigt med att hon bor 3km härifrån och jag är aldrig där. Hon är ju så jävla skön egentligen, farmor. Att träffa henne oftare blir ännu en av de saker som gör att min "Saker jag borde göra (fast aldrig gör)"-lista svämmar över.
Hängde med Emma och Frida ikväll och vi typ...garvade åt Fridus? De är härliga, kvinnofolket.
Imorgon åker jag till Uppsala, träffar Miriam åker till S to tha T to tha H to tha L to tha M och på fredag åker jag till Annis. Skriver på söndag kväll igen, om någon känner för att kluddra ner det i agendan. Puss'n' take care.