Och också!

Inledde sommarlovet med att springa till en buss som ledde mig till Uppsala. Helgen spenderades med att äta pizza, dricka öl, se på Simpsons, sitta vid bryggan, cykla och röka vattenpipa. Låter det trevligt? Det var trevligt. Tog mig sedan till Stockholm där tiden gick åt till att umgås med kända och okända människor, dricka vin, se på Beck, slappa i solen, prata och allt det där. Orkar inte berätta allt, det har varit TREVLIGT, helt enkelt, nevertheless. Och skönt är det att vara hemma ju, faktiskt. Har skrivit febrilt hela pendel/tåg/buss/tåg-resan så det är bra och hemma mötte en ny dator mig. I fyra år har jag haft en dator med 9gb som varken kan ladda ner musik eller lägga in bilder. Nu har jag inte det.

Mötte mig gjorde också spelschemat till Peace&Love, och allt bra ligger samtidigt (såklart, vad trodde jag?) och jäklar, sommaren är ju här nu! Nu! "Det ska jag göra i sommar", "I sommar ska vi ha kul", "Nu är det bara X månader kvar till sommaren", "Gud vad jag längtar till sommaren", och så kom den bara. Pessimist som jag är säger jag att den här sommaren blir den absolut sämsta någonsin (fastsåklartmenarjagtvärtomfastdetkanmanjuintesägafördåblirdetjuså)

Nu ska jag och Emma ut och gå. So long peoplez.

Spectacular! Spectacular!

Igår, efter att ha vaknat på en madrass hos Ida på morgonen, begavs det sig för sista gången till Moas lägenhet på Gärdet. Sorgligt värre, men vi höll humöret uppe ändå. Känns bara så jobbigt att både hon och Emlien flyttar hem nu.Efter några om och några men lyckades vi iallafall skämma ut oss till en viss, mild grad. Men damn, det var la roligt ändå. Insåg försent att min sista buss gått så jag sov över på den wunderbara soffan. Vaknade säkert 15 gånger inatt vilket resulterade i tre timmars sömn innan jag hoppade upp och sprang till bussen. Lätt illamående och med obligatorisk huvudvärk, men med bara mig själv att skylla på. Kom hem, åt frukost, hade klassens dag på IP med diverse händelser. Trevligt, though. Kirrade skjuts av Emma och sen åkte vi på Pelles och åt glass och sen var det repetition av musiken för fulla muggar, men jag tror det satt riktigt bra där på slutet.

Och imorgon är det schlutt med ettan, så himla skönt. Och jag behöver inte känna en sån överväldigad seperationsångest heller, för det är ju faktiskt hela två år kvar. Och jag minns hur jobbig hösten var. När varenda dag bara släpade sig fram, vände sommaren ryggen och vägrade röra sig. Och helt plötsligt blev det sol, kvävande värme, frihet, linnen, vatten och bruna armar. Det enda jag kommer att sakna är disposition och mönster, men jag ska försöka mota bort kontrollfreaket i mig. Go with the flow, ta dagen som den kommer, roll with it, spänna av, släppa loss som man säger. Sanna min ord, jag ska försöka.

Everything I do just comes undone

Sista skoldagen avklarad så nu är det bara musik-genrepet kvar. Så rackarns finemang. Efter det drog jag och Ida till Gävle för att inhandla diverse saker. För min del blev det en klänning, fransböjare, hårnålar och soundtracket till moulin rouge, lite nödvändigheter sådär. Eftersom vi hade hela staden avklarad rätt snabbt satte vi oss på en buss och åkte ut i bushen i brist på annat att göra, vidga vyerna sådär.

Men det är det jag saknar med att inte bo i en storstad, att bara kunna försvinna i mängden så lätt. Ställa sig på en busshållsplats och veta att det kommer en buss inom tio minuter, som sen kan föra en till andra platser där inte en människa kan veta vem man är. Tänker dock mest på Stockholm då, men ni förstår vad jag menar. Bara den där friheten att "Idag vill jag äta japanskt, och sen börja en kurs i afrikansk dans. Sen vill jag åka och shoppa." och bara kunna göra det utan att behöva planera och  förflytta sig vidare långt.

Anyhow, imorgon blir det tandplågarn, studentfirning och översovning. Prima liv.

Satan in tha gatan

Med en halvliter té (jag skojar inte, jag har faktiskt en mugg som rymmer en halvliter) framför mig sitter jag och försöker kurera sjukdom och samtidigt skriva något konstruktivt. Har varit så trött hela veckan och jag förstår inte vad som är galet. Nästa fredag dock, då blir det hej uppsala och så skönt att komma härifrån. Har fått diverse löften om att det kommer bli rätt part-hey. Och efter det Stockholm någon dag, så jäkla behövligt. Den enda frihet som uteblir är den ekonomiska, men det får ordna sig. Huvudsaken är att festivalbiljetterna är bokade och betalda sedan i vintras.

Och ska jag avsluta med något positivt så måste jag be dig smaka på detta ord;
publicerad.



Den du.

If I ruled the world...

De dagarna när allt bara är sådär genomjävligt att man helst av allt vill ligga i sängen, snurra in sig i täcket och tänka att man aldrig ska gå därifrån. När det är en kraftansträngning att lyfta ett finger, och att försöka hänga med i ett samtal är en omöjlighet. När man handlar klädesplagg efter klädesplagg och ändå känns ingenting bättre. Jag behöver inte fortsätta, ni vet ju vad jag menar.
Men så kommer man hem och så ligger ett brev på min plats vid bordet. Öppnar och läser, och sen kanske det inte är så rakt igenom jävligt igen. Kanske känns det till och med helt okej?

"TACK FÖR ATT DU ÄR VÄRLDSFÖRÄLDER. DU ÄR EN MYCKET VIKTIG DEL I MÅNGA BARNS LIV.

Som Världsförälder hjälper du utsatta barn med de mest grundläggande och livsavgörande behoven under hela deras uppväxt.

Den här gången berättar vi lite mer om hur du är med och stoppar spridningen av hiv/aids. Och om hur vi tillsammans skyddar och hjälper barn som är drabbade."


Runaway train

Har sammanlagt haft 3 timmars skola på lika många dagar, och det är A-okey. Idag var dock jobbigaste när jag skulle hålla mitt tal om resan. Jag har försökt distansera mig så mycket som möjligt sen vi kom hem. Inte läsa dagbok, inte titta på bilder och försöka att inte tänka på det. Men när jag satt där var det såklart oundvikligt och jag hoppas att det inte syntes hur händerna skakade och jag hoppas det inte hördes att gråten stockade sig i halsen och jag hoppas att ingen hörde hur hjärtat löpte amok bakom bröstbenet. Fast kanske var det helt okej ändå?
"Det mest gripande tal jag hört under mina lärarår"

Och min kusin var snyggast på balen. Utifall någon missade det.

Och vilket äventyr sen...

Sisådärja. Efter 20 timmars resa är jag här framför mitt skrivbord på Borgen igen, hemma och vid liv. Men det är nog som indianerna säger, att man inte borde flyga, för då stannar en del av själen kvar på platsen man flög ifrån, för precis så känns det nu. Hjärtat har stannat kvar i Sydafrika, och vad har jag i Edsbyn att göra? Herrejettsanes. Även om en riktig dusch och lite jordgubbar satt fint. Men tack fina fina bästa gruppen. Tack tack tack. En riktig uppdatering lär väl kanske komma någon gång, men jag tror inte att någon skulle förstå ändå, jag tror inte det är möjligt. Just nu känns det inte alls roligt att vara hemma.

Och det är sommarlov om 12 dagar!?

Mama, I remeber you now

Aktarej vad nervös jag är. Förhoppningsvis sover jag inget inatt och är helt utmattad hela flygresan och slipeer oroa mig. Idag infann sig peppen. Äntligen, så himla skönt. Och gälet.
Betyg MVG i matte och jag kramade folk hej då som om jag skulle flytta eller nåt. Ida och jag stod nästan och grät i hennes farstu igår, och det gjorde vi inte ens när hon flyttade i somras, haha. Nyss stod Stina och jag och var bootylicious till Justin.T på min uppfart, fett hett.

Nu sa jag äta kanske det svenskaste som finns; mjölkmakaroner!

All God's children need travelling shoes

Somnade på en tant på bussen ned sen tog jag mig till Åsögatan och den mesta tiden spenderades i butiker och på café. Eftersom jag var tvungen att åka hem missade jag en vadslagningskväll hos Josse. Jävla bussar. Blev påmind om att Norrland alltid är Norrland när jag sitter på bussen och läser i godan ro, när chauffören helt plötsligt tvärtnitar och ropar upphetsat i mikrofonen "TVÅ ÄLGAR PÅ HÖGER SIDA!" och alla slänger sig på rutorna. Jag ville mest bara sjunka genom sätet.
Sen kom jag hem och hatade melodifestivalen, och jag kan ändå inte hata baltländerna för att de röstar på varandra, för vi i Scandinavien är ju precis likadana. Men att ingen såg det magnifika i the ark, det förstår jag bara inte.
Inatt drömde jag att planet fick nödlanda då det fick slut på bensin, och sedan när vi skulle åka hem, 5 dagar för tidigt, hade jag glömt bort hela resan och satt och grinade på Arlanda.
Men sedan fick jag gladare besked i morse.

Declare Guerre Nucleaire

11 inlämningar och 4 prov till på tisdag, men jag är inte den som klagar, NEJ! För övrigt är jag sjuk och för övrigt har jag 800kr på kontot, och då är det ändå 8 dagar sen jag fick bidraget! Måste säga upp mitt medlemskap i Naturskyddsföreningen också, vafan gick jag med där för? Kanske för att killen som värvade mig var gorgeous och jag har extremt svårt att säga nej, men ändå? Inte värt. Idag bestämde Stina och jag att vi ska ha en Hej då-kväll till helgen innan vi båda åker, eftersom båda planen kommer störta. Eller nej. Eller jo. Eller nä. Jag kommer vara apnervös i vilket fall, jag måste ha en hand att hålla stenhårt i under lyftningen annars blir det panique. Det är nästan sommar ute också. Helt gälet.

Nu ska jag springa över till Emma och promenixa, kram och puss coh allt det där ni vet.

Ja jävlar i min lilla låda

Idag fick jag veta att samtliga arbeten och prov i mina kurser ska vara avslutade på tisdag. Tisdag. Det är om 8 dagar. Då ska jag vara klar med ettan på gymnasiet. Känns det som att jag är i fas? Tror jag att jag kommer att hinna? Efter nationella provet i tyska idag känns det faktiskt som om vad som helst kan gå åt helvete.

Sådär, nu har jag inte tid någe mera.

Bortförklaringar och bardebuter

Usch, bara usch helt enkelt. Vaknade imorse med ett huvud, en mage och en hals som bad mig att begå harakiri. P.g.a avsaknad av svärd och insikten att det bara var en vanlig fast jävlig förkylningen gick jag upp och åt gröt och följde med till The right bay marktet. Inget nytt där, samma stånd, på samma ställen och jag hade köpt en vattenpipa om jag hade haft pengar. I Uppsala i sommar ska jag unna mig en för då blir det pipa vid Fyris, ofta. Vi hade dock väldigt trevligt ändå, det hade vi. 

Dagens fetaste grattis till starsister som faktiskt blir 18 idag. Hon är förmodligen ute och gör Stockholms krogar osäkra vid det här laget, det hoppas jag iallafall. Nästa lördag får jag träffa henne, det har gått alldeles för lång tid sen sist. Längtan och saknad, I tell you.

Imorgon ska jag hänga lite med Anna, cath up on things. Och jag borde hälsa på Emelie och Moa ofta, det borde jag verkligen. Inte för att jag vet om ni läser, men jag saknar er en massa. Ni skulle ha varit den enda anledningen till att jag gick kvar IB.

Nä, jag har ingen hej då-fras.

Pantburkar och paradoxer

Trevlig helg + trevlig Valborg indeeed! Gårdagen mindre trevlig dock, med allt för ofräscha inlsag för att nämnas här. För tillfället brinner det i knutarna vad det gäller många saker, men jag är inte den som är den, jag är den andra, så att säga. Bloggen har fått nytt utseende (bättre sent än aldrig nånsin) och mitt hår likaså. Är mest nöjd med bloggen dock. Och jag, sara & erika tjänade 350 spänn på burkpantning idag som går straight to afrikakassan, pra. Gick och solade nyss och jag ser ut som ett stort smuts, haha. I övrigt? Inte mycket. Jag & Emma firar jubileum i helgen, men vad för jubileum är det bäst jag håller tyst om, annars tror "folk" att "man" är lite "säregen".

Puss på dig.

Morning has broken

"Effektiv vid lindrig oro och tillfälliga insomningsbesvär" MY ASSSS!

Men helgen, helgen. I fredags firades Frida för 19-årsdag och student007, himla trevlans. Och kvällen spenderades med Emma och Ida för mycket nostalgi och lite översovning. Och det obligatoriska klockan 3-flummet.
Oboy-frukost imorse och sen till farmor för födelsedagsfirande och sen hem för ombyte och presentletning och sen bar det av till Ovanåkers kyrka för döpandet av Ammi Camilla Söder. Det är nåt med kyrkor som är så tryggt och skrämmande på samma gång. Finns det något ställe där så många minnen av fullständig lycka och sorg kan inhysas på så lite plats? Dopfika och jag kanske bröt lårbenshalsen när jag hoppade studsmatta.
Sen mötte jag upp med Anna för att prata lite om det som hänt, som de flesta säkert vet vad, och annat. Kom hem och pluggade mitt ass off i någon timme vilket var tämligen drygt, men nödvändigt. Det är galet vad mycket jag känner att jag har kvar.
Senare ringde dock Ida och räddade mig ur apatin så hon, jag, Emma och Chril åkte till Max och tillbaka och nu har jag suttit här och pluggat i...vaddå, 3-4 timmar?
Solen gick upp nyss och om 45 minuter börjar Postis Per på 4an. Lätt värt.

Ja, tack tack jag vet, men ge mig mer?

05:45 började Mutti skrika imorse och översovning var ett faktum, såklart. Följden av det blev förseningen (NEH?) och att jag inte hann skriva ner mina drömmar (som självklart är försvunna nu). Jag blev så intresserad av det där att jag åtminstone ska ge det ett försök att kunna tygla mina egna drömmar. Skulle det lyckas skulle jag indirekt ha ett nytt liv vid sidan av det nuvarande. Hur jättehäftigt vore inte det?

Men nåja. Vi inventerade varor i 3 timmar och det sög mer än det låter, men utan trevligt sällskap hade jag nog ramlat ihop och avlidit. Skolfrukost, och sedan, eftersom Kenneth är das Tyrann, cyklade jag hem och hämtade arbetet som jag (inte) gjort. Nejmen faktiskt, lätt värt eftersom det annars aldrig blivit färdigt. Tacos, datorkunskap, buss med Jossan, föra över epngar, hepatit-spruta, musiklektion, ställa ordning inför Solidaritetsveckan (skänk en slant eller SKÄMS), gå hem, dusch, och nu hinner jag inte mer för...


sömn? Om oron nu tillåter. Puss!

Pour être héroïque!

Om 6 timmar ska jag gå upp för att sedan cykla till Konsum och inventera varor med andra anhängare av 'Äran och hjältarnas land'. Nejmen jag är jättepeppad, verkligen, ja.

Jag Ida och Emma handlade 19 presenter och Ida är dagens rädderska i nöden för hon brände mina bilder och Emms är min companion.

Och sen hände något oväntat som jag glömt bort. Jag är så exhalterad. Herrejävlar.

Fårskalle

Har gjort nästan allt som skulle ha gjorts den här helgen. Ida och jag var och klappade får nyss och det var mys och synd att man inte kunda ta med sig en liten en hem. Kanske kommer brüdsen upp vid nio och tittar på Titanic med mig och gråter njurarna ur sig. Det vore trevligt.
Och så har jag hunnit med att söka sisådär än 500 sommarjobb. Paniken börjar infinna sig nu och mest av allt hoppas jag bara på att vinna en mille eller två sådär lite huxflux på Triss. Det har jag räknat iskallt med förut, och det fungerade inte då heller.

Och varför ser Salo-Ola så inte-ut-som-sig-själv ut på senaste skivomslaget? BEEESVIIIKEEEEEN!

Ett sådant där prosaiskt uttalande

Så trött att jag vill tacka Jesus för helgen. Jag har ganska precis sisådär en 15 saker att studera, men vad gör det? Jag ska bannemej inte lyfta ett finger på hela helgen. Dock ska jag organisera mitt liv, hunga med mina vänner, vara kalasvärdinna, klappa ett får och skriva en låt.
Idag på eng-NP skulle vi skriva ett brev till en vän om 10 år. Jag beskrev mig själv som pluggande städerska och tillika uppsalabo som supit sönder sin lever efter au pair-jobbande i Berlin, och som sedan blivit på smällen med en dansk rockgitarrist. Man behöver inte ha högre tankar än så om mitt liv. Jag är negativist och dysterkvist och förväntar man sig att det bara ska bli ett stort fiasko av alltsammans så bli man ju faktiskt en aning mindre besviken när det väl händer.
Puss och trevlig helg på er, anhängare.

edit: Hur mycket blogg-tönt är man inte om man börjar skriva "blogg.se" efter varje nätsida man ska besöka? Senaste var det "www.dn.blogg.se". Det fanns inte.

Never die

Filmkvällar, matlagning, gifter, två portugiser, bäddsoffa, taxi, olivdrinkar, en vattenpippa och jordgubbar och champagne vid bryggan, stadsparken, napoleon, cykelvingel och med mera med mera. Miriam, Anna, Simon, Malin, Charlotte, Josse, Dessi.
Men trots allt känns det helt okej med den där 5 timmars-resan hem för ändå, att kunna äta ett riktigt mål måt, ta en dusch och bara vara lugn är så jähähäävla skönt.
Nu ringer Stajnalajnd på dörren.

OCH också: idag fyller Amy Diamond 15 år. Ingen är gladare än jag och Ida. Hejs!


I'm gonna live forever

Valbo med diverse mostrar och kusiner och det var schlager i hela bilden och var jag än gick men jag blev två par skor, två tröjor, en ring och diverse när-jag-flyttar-hemifrån-grejer rikare och min släkt är bäst. Nu ska Märtis flytta hem i höst också och det blir rather skitkul!
Hälsade på farmor för första gången sedan julafton, och det känns konstigt med att hon bor 3km härifrån och jag är aldrig där. Hon är ju så jävla skön egentligen, farmor. Att träffa henne oftare blir ännu en av de saker som gör att min "Saker jag borde göra (fast aldrig gör)"-lista svämmar över.
Hängde med Emma och Frida ikväll och vi typ...garvade åt Fridus? De är härliga, kvinnofolket.

Imorgon åker jag till Uppsala, träffar Miriam åker till S to tha T to tha H to tha L to tha M och på fredag åker jag till Annis. Skriver på söndag kväll igen, om någon känner för att kluddra ner det i agendan. Puss'n' take care.

Tidigare inlägg Nyare inlägg